Brev från Amerika

Kära läsare,

vem hade trott att det skulle vara så otroligt svårt att hemskola sina barn? Inte jag. Hemskolning är trots allt ganska vanligt i Los Angeles där föräldrar av olika orsaker bestämt sig för att de själva sköter undervisningen bättre än utbildade lärare. En av de vanligaste orsakerna till att man håller sina barn hemma här är drömmen om att ha en framtida skådespelare i familjen.

Produktionsbolagen håller vanligtvis auditions mitt på dagen och eftersom skolorna inte accepterar frånvaro är det lika bra att ta ungarna ur klassrummet, hemskola dem och köra runt dem på på provinspelningar i Hollywood när tillfället ges. Jag har aldrig hört talas om en lycklig barnskådis, men det finns säkert såna.

Och nu är vi alla i den situationen. Inte att försöka få in våra barn i filmbranschen, men att undervisa dem hemma. I lågstadieskolan där tioåringen går har vissa lärare använt sig av Zoom, andra hänvisar till Youtube och somliga laddar upp material på Google Docs. Vi är bara några dagar in i den här nya verkligheten, men hittills är det minst sagt kaotiskt.

Tioåringen vill helst av allt sova till klockan tio och är noga att påpeka att hans skoldag slutar klockan 15. Så fort en föräldraläraren vänder sig om passar han på att pyssla med något annat. Konflikt uppstår. Tårar och skrik. Samtliga ber om ursäkt och sen är vi igång igen. Det är tungt och svårt.

Jag kommer på mig själv med att i hemlighet beundra de föräldrar som gör detta frivilligt också under perioder när skolorna fungerar som vanligt. Vilket otroligt tålamod för att inte tala om självförtroende dessa hemskolande mammor och pappor har.

Hälsningar från LA,

peppe

PS här pratar man om att hålla skolorna stängda tills sommaren.