Brev från Amerika

Kära läsare,

Los Angeles är en smältdegel med folk från hela landet och världen. Hit flyttar man för jobbet, solen, skolan, surfen eller lyckan. The Golden State, den gyllene delstaten. När man väl kommer fram skiner visserligen solen och det skadar inte att man ibland ser delfiner simma förbi, men det är också en oerhört dyr och ensam stad.

Vi lägger boendekostnaderna åt sidan för en stund och fokuserar på ensamheten. Precis som de flesta andra storstäder kan det vara svårt att hitta vänner. Tydligen är det här ett extra stort problem för generationen millennials (åldern 23-38). En generation som till allt större del jobbar som frilansare/egenföretagare och inte har gemenskapen av en arbetsplats.

Enligt en amerikansk undersökning är att vara ensam lika farligt som att röka femton cigarretter om dagen. En tredjedel av alla millennials känner sig ofta ensamma (jämfört med 15 procent av babyboomer-generationen och 20 procent av generation X). Hela 22 procent av millennials säger att de inte har en enda vän. Det är fler än var femte! 27 procent sade att de inte behöver vänner.

Enligt en undersökning gjord av Pennsylvania University fanns det en positiv korrelation mellan depression hur mycket tid en person tillbringade på sociala medier och hur många (få) vänner hen hade. Ju mer tid online, desto ledsnare och ensammare person. Det som undersökningen ändå inte svarade på var vilket som kom först: ensamheten eller sociala medier. Det som är säkert är att sociala medier ökar negativa känslor.

Själv föddes jag precis innan generation X gick över till generation millennial och har lyckats skrapa ihop en riktigt bra vänkrets. Jag skulle gå så långt att kalla mig själv förmögen på vänner. Och tänker nu så här: Kanske jag ska betala skatt på min kompiskrets. Inte i pengar såklart, men i vänskap. Se någon som är ensam och släppa in hen i gemenskapen. Det borde ju passa bra i den nordiska modellen kring välfärd.

Hälsningar från LA,

Peppe