Brev från Amerika

I går firade vi en av amerikanernas favorithögtider nämligen Halloween. Jag är för rädd av mig för att njuta av skräckfilmer och teman, men kan på en teoretisk nivå den kittlande känslan att bli skrämd utan att vara i någon fara. Det är kanske också ett privilegium för oss som sällan befinner oss i någon fara. Att mitt i krig kolla på skräckis skulle nog bli för mycket.

I USA är skräcken en stor del av nöjesindustrin och när Halloween stundar görs ingenting halvdant. På en av de mest ambitiösa gatorna börjar man pynta den första oktober och bygger sedan på hela månaden. Folk reser också från hela Los Angeles för att betrakta spektaklet. Det märks. trängseln är intensiv och i det mest populära huset i kvarteret, det som anställer skådespelare och har byggt en skräcklabyrint i sin trädgård, slingrade sig kön i tiotals meter en timme innan huset öppnade för allmänheten.

Med mindre barn är det enklare. Då sticker man ut medan det ännu är ljust och knackar på hos de som pyntat sina hus. Ibland får ungarna välja godiset själv, andra gånger delar husägarna (eller överraskande ofta deras hushållerska) ut godiset. Mängden godis är inget att leka med. Det är massivt. Men jag antar att tandläkarna också ska ha jobb.

Vi brukar avsluta Halloween när mörkret faller (och det blir kallt). Sätta oss på en restaurang och lugna ner nerverna efter all skräck. Följande dag är nämligen det mesta pyntet bortplockat (och åker upp nästa år igen. Jag har noterat att folk lyckligtvis inte slänger bort, utan återanvänder sina skelett).

Glad Halloween!

/Peppe