Brev från Amerika

Kära läsare,

när Metoo-upproret satte fart hösten 2017 skrev jag, liksom de flesta av mina kvinnliga bekanta, #metoo i min Facebook-status. Jag minns att jag först tvekade, kunde det jag varit med om verkligen klassificeras som riktiga metoo-upplevelser? De var ju bara gammal vanlig sexism. Lite tafsande på julfesten här, män som inte accepterade ett nej där, manliga kollegor som kommenterade min kropp och så vidare. Sånt som hörde kvinnolivet till. Ingenting som kunde mäta sig med det Harvey Weinstein systematiskt utsatt hundratals kvinnor för.

Jag skrev ändå #metoo i solidaritet för mina medsystrar och för att det i grunden handlar om ett system där män (orkar inte skriva #inteallamän) levt med uppfattningen om att de har rätten till kvinnors kroppar. Mannen tar, kvinnan ger och ger hon inte tar han ändå. Sånt är livet.

I dag är jag tacksam över alla de kvinnor som vittnade om sexuella trakasserier, övergrepp och -tramp. Tillsammans visade de (vi!) att det inte handlade om enskilda fall, utan om en hel kultur. Men sen då? Sen kom diskussionen som jag själv nuddade vid alldeles i början. Vad räknas? Spannet ligger mellan en regelrätt våldtäkt och obehaglig stämning.

Många har ropar att #metoo gått för långt, men att peka på ett systematiskt förtryck är inte att gå för långt.

Två år senare har det hänt mycket. Vissa män har bett om ursäkt och de som haft ett rampljus att stå i har ofta valt att dra sig ur det. Somliga har några månader senare återuppstått som om ingenting hade hänt. Andra har totalnekat och dragit igång rättsprocesser. Det finns män som bett om ursäkt. Andra har rannsakat sig själva och kommit fram till något.

En av dem är komikern Aziz Ansari, som anklagades för att ha pressat en ung kvinna till att ha sex med honom, är aktuell med en stand up-show ”Right now” och där han pratar om livet efter anklagelserna. Om den stora skammen han kände, hur otroligt pinsamt det är att bli anklagad för att ha betett sig illa mot en annan människa. Ansari säger att han nu inser hur illa kvinnan han hade sex med mått.

Sen kommer det intressantaste i showen, nämligen om hur världen förändras och vi också måste göra det. Det har alltid varit fel att vara rasist, sexist och miljöförstörare, men förr i tiden visste vi kanske inte bättre. Förr gjorde komiker rutinmässigt narr av tjocka, homosexuella och minoriteter. Nu vet man (vi!) bättre och kan därmed också anstränga oss för att bli bättre människor. Svårare än så är det inte. Eller det ÄR svårt att förändras, men viktigt eftersom världen runt oss gör det vare sig vi vill det eller inte.

Hälsningar från LA,

Peppe

Aziz Ansari, Metoo feminism