Brev från Amerika

Kära läsare,

nyss hemkommen från bokmässan fick jag en insikt: det fysiska mötet är oftast fortfarande överlägset det digitala. Eftersom jag bor så långt borta från familj, vänner, kolleger och uppdragsgivare blir det vanligtvis sociala medier och e-post jag kommunicerar med. Enstaka gånger per telefon och Facetime. Jag gillar det, nej jag älskar sociala medier, och är oerhört tacksam för att de här möjligheterna finns, men inget slår ändå att ses i köttet.

För en dryg vecka sedan ordnade en kollega (vi har haft företag ihop i över ett år, men knappast setts mer än fem gånger) ett nätverks- och utvecklingsträff i Helsingfors. Trettio personer, där de flesta aldrig förr träffats, tillbringade två dagar tillsammans. Det blev som att åka på sommarläger som vuxen. När vi skiljdes åt på söndagen hade otroligt starka vänskapsband skapats.

På bokmässan var tempot minst sagt hektiskt, men en snabb lunch högst uppe i Gothia Towers med några författare och en förläggare, ett glas vin med en författarkollega och en liten fest i en svit på Park limmade ihop mig med med personerna jag träffade. Det var både nya och gamla bekanta och här vill jag passa på att skicka ut en eloge till alla ni som för ihop människor och därmed skapar nya vänskapsband. Jag har aldrig förstått den snåla inställningen att sitta och hålla på sina kontakter som om de vore surt förvärvade slantar. Vänskap blir inte mindre om man delar på den.

Efter alla intensiva möten är det också skönt att få sitta alldeles ensam en stund. Smutta på en kopp kaffe och kanske slänga iväg ett whatsappmeddelande till någon nyförvärvad kompis.

Hälsningar från Stockholm,

Peppe