Brev från Amerika

Kära läsare,

min svärmor och jag har nyligen etablerat en tradition där vi tillsammans tillbringar en förmiddag på Sturebadet i Stockholm. Vi badar lite bastu, simmar, dricker kaffe, småpratar och gör om allt. Jag mår alltid otroligt bra efteråt och har försökt analysera varför. Jag har kommit fram till följande:

Bassängen på Sturebadet är för liten för att motionssimma i. Det leder till att det bara gubbar omkring några pensionärer där. Det är lugnt och behagligt och ingen presterar något. Här finns inga medelåldersmän som tränar inför triathlon (= mota döden i grind) eller kvinnor i sportig badmössa som bestämt sig för att bli snabbast i poolen. Tvärtom ler folk mot varandra och stannar ibland upp för att småprata. Bassängen är nämligen grund nog för att man ska kunna göra det varhelst man har lust. Det är skönt att bara var utan att mäta prestation.

I badanläggningen går det såklart inte heller att ta fram sin telefon för att kolla inkomna mail eller likes på Instagram. Mobilfri är man som gäst tvungen att umgås med sina egna tankar och därmed vara lite närvarande. Det är givetvis skrämmande, men också hälsosamt. Speciellt för en person som undertecknad med ett medeltal av fyra timmar skärmtid varje dag.

Jag kan också uppskatta sällskapet av en person (svärmor) som är nästan trettio år äldre än jag. Att få en äldre eller varför inte yngre persons perspektiv på världen ger mig alltid lite perspektiv på min egen självupptagna medelåldersbubbla.

Det enda negativa med just Sturebadet är priset, men bor man till exempel i Helsingfors kan man få exakt samma upplevelse på Georgsgatans simhall, för mindre än en femtedel av priset. Dessutom kan man vara naken där. Rekommenderar varmt.

Hälsningar från Stockholm,

Peppe