Brev från Amerika

Kära läsare,

när skolorna började i slutet av augusti googlade min man på fullt allvar skottsäkra ryggsäckar. Varför inte slå två flugor i en smäll när nioåringen ändå kommer att vilja uppgradera sin ryggsäck inför skolåret? resonerade han. Sen är det bara att lära pojken att huka sig när skolskytten kommer. Eller bara och bara.

Jag tyckte det var en dålig idé. Främst för att en ryggsäck knappast kan rädda ett barn från att bli skjuten, men också för att jag inte vill stöda företag som skor sig på risken för skolskjutningar. Det måste ändå tillhöra topp tre av cyniska sätt att tjäna pengar på.

Skolskjutningar är ingen hemlighet ens i lågstadieskolorna i Los Angeles. Lika ofta som barnen får göra jordbävningsövningar (ner på golvet, under bänken och håll i) får de öva på scenariot skolskytte (lås dörren till klassrummet, gömma sig och hålla sig så stilla som möjligt).

Vapenförsäljningen ökade i USA under Obamas presidentperiod eftersom folk som gillade vapen köpte på sig några extra exemplar ifall den liberale presidenten skulle få för sig att skärpa vapenlagarna. Av samma orsak, eller motsatt, gick vapenförsäljningen ner när Trump kom till makten.

Det senaste året har masskjutningarna avlöst varandra. Vid det här laget börjar mönstret bli bekant: masskjutning sker, republikanerna skickar böner och tankar, klandrar demokraterna för att ”politisera” olyckan och pekar på en ”ensam galning”. Demokraterna kräver striktare vapenlagar.

Det som skiljer den senaste skjutningen från tidigare är att privata företagare agerar. Wal-Mart, USA:s största varuhuskedjor, slutar sälja patroner för vapen som används av militär. I Alaska, den enda delstaten där Wal-Mart säljer vapen, plockas vapnen bort från hyllorna helt. Wal-Mart uppmanar också sina kunder att dölja sina vapen (i vissa delstater är det tillåtet att bära vapen öppet när man handlar).

Det vore väl typiskt USA om det inte var politikerna, utan företagen som fick en förändring till stånd. Får hålla tummarna.

Hälsningar från Amerika,

Peppe