Brev från Amerika

Kära läsare,

När vi flyttade till Los Angeles och fick en kompiskrets visade det sig fort att vi var de enda som bodde i lägenhet. Alla andra hyrde stora hus med antingen pool eller fantastisk utsikt (inte sällan båda två). Det första året skämdes jag för att vi bodde så smått jämfört med de andra.

Nuförtiden kan jag uppskatta fördelarna. Vi bor i ett trevåningshus från 1960-talet. Det är inte gatans lyxigaste, men det ligger bara ett stenkast från Stilla havet och har pool. Två element jag uppskattar väldigt mycket. En granne brukar skämtsamt kalla vårt hus för Melrose Place, en referens till 90-talsserien.

I just vårt hus pågår visserligen mindre romantik, drama och mord, men många av oss känner varandra och umgås. Om man behöver barnvakt för några timmar är ett bara att knacka på hos en granne och fråga om hen kan stå till tjänst. Behöver man sällskap kan man bjuda in på ett glas vin. Dammsugare och slantar för tvättmaskiner lånas alltid ut och när en förälder tröttnat på att vara badvakt vid poolen dyker en annan upp. Det känns också tryggt att ha grannarna som håller koll på post och bil medan vi är i Norden under sommarmånaderna.

Jag säger inte att jag skulle tacka nej till ett 300 m2 stort hus i Hollywood Hills eller Malibu, men att bo i lägenhet har också sina fördelar.

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe