Brev från Amerika

Kära läsare,

igår tog min man och jag en promenad från Östermalm till Södermalm. Vi gick hand i hand, åt en romantisk lunch på Urban Deli och var så där självklart heterosexuella som det är lätt att vara överallt i världen. På vägen hem stannade vi för att vinka till folk som gick i Pridetåget.

Jag älskar Stockholm extra mycket under Prideveckan, lokaltrafiken, affärer och myndigheter flaggar med regnbågsflaggan och det råder en särdeles fin uppsluppenhet över hela staden. Alla är med. När Stockholms Lokaltrafik vandrade förbi med texten ”Vem du än är, vart du än ska” fick jag tårar i ögonen för att det just här, just nu, är så självklart att alla har rätt till kärleken, oberoende av kön, sexualitet eller funktionalitet.

Det är lätt att ta Pridetåget för givet, men precis som de flesta av våra rättigheter har människor före oss kämpat hårt för att få dem. Världen är full av länder som inte kommit lika långt, se bara på Ryssland där Prideparaden i Sankt Petersburg inte ens hann börja innan  polisen gripit deltagarna. I länder som Uganda, Kenya, Iran, Jemen och Sudan möts allt som inte är heterosexuell kärlek med våld.

Frihet att välja är ingen självklarhet eller konstant tillstånd. Se bara på USA där kvinnans rättighet till sin egen kropp håller på att inskränkas genom en allt strängare abortlagstiftning i många stater. Det kan gå riktigt fort. President Donald Trumps val av ny domare till högsta domstolen kan riva upp ”Roe v. Wade”, lagen som gör abort lagligt i hela USA. På samma sätt kan lagen om samkönade äktenskap ligga i fara.

Hbtqi-frågor angår inte bara de som inte är heterosexuella. De angår oss alla som vill leva i ett fritt samhälle och tror på alla människors lika rättigheter. Vi som är normen kan inte passivt stå vid sidan om och se på när de som är mest utsatta står på barrikaderna, deras kamp är vår.

Hälsningar från Stockholm,

Peppe

Pride, Stockholm