Brev från Amerika

Kära läsare

Min mormors syster Karin fyller 103 imorgon. Hon var med andra ord tre år gammal när Finland blev självständigt. Hon har minnen från inbördeskriget, talade om Reval när hon syftade på Tallinn och fram tills hon för några år sedan då hon flyttade till ett seniorhem hade hon bott på samma gård i hela sitt liv. Jag tänker inte sällan på att Kaja var medelålders på 1960-talet då ungdomen lyssnade på Beatles och Kekkonen var president och Finland ännu politiskt hukade sig för Ryssland. På bilder från 1980-talet är hon, i mina ögon, redan en gammal dam. Varje självständighetsdag firade hon och hennes man Eino, då han ännu levde, med att titta på den första versionen av Okänd soldat och senare samma kväll på slottsbalen. Tänk att ha fått vara med så länge och sett Finland gå från autonom stat till 100 år gammal, stolt självständigt land!

När jag var liten bodde Kaja och Eino grannar med oss och jag hälsade på minst en gång om dagen. Kaja läste eller löste korsord och kunde diskutera allt man tog på tal. Hon berättade om hur hon under kriget tillsammans med min mormor Majlis cyklade till flygplatsen mitt i smällkalla vintern för att spana efter ryska stridsplan och om hur och hennes syskon gömde sig under sängen när de röda under inbördeskriget kom för att plundra huset.

Själv är jag ganska osentimental och till mitt fosterland. Jag känner ingen speciellt stor lycka när Finland vinner idrottstävlingar eller Eurovisionen, men jag kan genuint älska de varma och ljusa sommarnätterna i Helsingfors då jag cyklat igenom staden, jag älskar att Finland var först i världen med kvinnlig rösträtt och kvinnlig valbarnet, jag älskar att skolsystemet är jämlikt, föräldraledigheten, tvåspråkigheten, rostad Reissumies med smör, ost och tomat, simma i havet, bastukulturen, all kreativitet och tusen andra saker.

I dag sitter jag i Los Angeles och har precis tagit emot två samtal. Ett om att skolorna är stängda i dag och ett annat om att självständighetsfesten på Finlands generalkonsulat är avbokad på grund av skosgbränderna utanför. Så fort man stiger utanför huset är det svårt att andas och hela vår terrass är täckt av aska. Det känns inte alls som självständighetsdagen ska kännas. Jag hoppas däremot att det känns precis rätt i Finland, att Karin får lyfta ett glas champagne och fira sitt hemland i dag. Önskar att jag kunde vara där med henne.

Glad självständighetsdag,

Själv är jag ganska osentimental och till mitt fosterland. Mina föräldrar skulle antagligen bli lite besvikna om de visste det. Jag känner ingen speciellt stor lycka när Finland vinner idrottstävlingar eller Eurovisionen, men jag kan genuint älska de varma och ljusa sommarnätterna i Helsingfors då jag cyklat igenom staden, jag älskar att Finland var först i världen med kvinnlig rösträtt och kvinnlig valbarnet, jag älskar att skolsystemet är jämlikt, föräldraledigheten, tvåspråkigheten, rostad Reissumies med smör, ost och tomat, simma i havet, bastukulturen, all kreativitet och tusen andra saker.

I dag sitter jag i Los Angeles och har precis tagit emot två samtal. Ett om att skolorna är stängda i dag och ett annat om att självständighetsfesten på Finlands generalkonsulat är avbokad på grund av skosgbränderna utanför. Så fort man stiger utanför huset är det svårt att andas och hela vår terrass är täckt av aska. Det känns inte alls som självständighetsdagen ska kännas. Jag hoppas däremot att det känns precis rätt i Finland, att Karin får lyfta ett glas champagne och fira sitt hemland i dag. Önskar att jag kunde vara där med henne.

Glad självständighetsdag,

Peppe