Kära läsare,
jag läste precis finska Yle’s korrespondent Paula Viléns text om hur dyrt det är med dagvård för under femåringar i USA. Jämfört med USA är Finland en dröm för barnfamiljer. Vilén skriver om hur dagvården lätt kan kosta 20 000 euro om året, det dubbla om man har två barn. Många familjer löser detta genom att den ena föräldern (i praktiken mamman) stannar hemma, eller genom att anställa en barnvårdare på heltid. I familjer med fler barn under fem kan det bli förmånligare med att ha en barnflicka än med dagis.
USA är ett av de få länder i världen utan någon som helst federalt lagstadgad föräldraledighet och trots att det blir allt vanligare att stater och specifika företag erbjuder betald föräldraledighet finns det ännu många nyblivna mammor och pappor som återvänder till sin arbetsplats bara några veckor efter att ha fått barn. Upp till 94 procent av alla låginkomsttagare har ingen som helst föräldraledighet.
Vilén har rätt i att Finland ligger ljusår före USA i jämställdhet, men jag håller ändå inte med henne om att finländska föräldrar ska ska sluta kritisera systemet i hemlandet. Dagvården i Finland är överlägsen den i många andra länder, men lika lite som folk som strävar efter lika lön för lika arbete eller samkönade pars juridiska rättigheter ska nöja sig med good enough ska finländska föräldrar göra det. Bara för att ett land visar att dåligt exempel gör det inte vårt system perfekt.
Ett samhälle är i ständig utveckling och för att det ska bli bättre krävs det kritiska röster och förbättringsförslag. Det är klart att finländska föräldrar kan se tillbaka med tacksamhet på de tidiga feminister som drev igenom föräldraledigheten och den subventionerade dagvården, men det innebär inte att vi är framme vid det perfekta systemet. Klaga på ni!
Hälsningar från L.A.
Peppe
Vi betalar $273/vecka för vår 3-åring.
Var bor ni?