Brev från Amerika

Kära läsare,

i somras gick jag på en stor middag hemma hos några vänner. Alla hade med sina barn som var i åldrarna fyra till tio. Medan vi vuxna ännu var mitt inne i huvudrätten och en livlig diskussion om världspolitik, bostadspriser eller vad nu vuxna människor pratar om hade barnen för länge sedan ätit klart och sysslade nu med aktiviteter av varierande intensitet. De äldre spelade playstation medan de yngre lekte nån slags lek som i praktiken gick ut på att springa omkring i huset och slå ner så mycket som möjligt. När två av barnen tog sig till sovrummet och började hoppa i sängen sade värdarna försiktigt att de nog skulle uppskatta om man inte hoppade i deras säng. Föräldrarna till just de här barnen ryckte på axlarna och sade att de inte orkar säga nej till sin avkomma dag ut och dag in. De trodde på frihet och framförallt fri uppfostran. Sängen överlever nog.

Nu menar jag inte att detta är ett typexempel på finländska barn, men jag tror att det är scenariot är mer sällsynt i USA. Amerikanska ungar är generellt bättre på att säga tack, hej, se folk i ögonen och  fråga innan de stormar in i sovrum när de besöker kompisar. Amerikanska föräldrar är väldigt noga med att barnen ska svara på tilltal och att senast sex-sjuåringar ska kunna föra nån slags konversation med vuxna. Det betyder inte att man skolar in barnen att bli kuvade miniatyrtanter- och farbröder, snarare att man lär dem kommunicera med människor omkring sig. För säga vad man vill om amerikaner, de flesta är väldigt bra på att uppmärksamma sina medmänniskor och förmedla sina tankar. Och om man från det att man är riktigt liten lär sig säga hej också åt grannen och personen i kassan, att säga ursäkta istället för åhå när man av misstag stiger nån på tårna på bussen och byter några ord med de andra i hissen istället för att låtsas som om de inte existerar gör man det antagligen också som vuxen blir världen faktiskt en lite trevligare plats.

Det finns givetvis barn också i USA som hoppar i sängar och föräldrar som hellre dricker ett glas vin med goda vänner än springer efter sina ungar och skriker förmaningar efter dem, men var man än bor och hur lite eller mycket man orkar lära sina barn om livet är ändå det allra mest grundläggande att visa respekt för andra människor. Och gärna djur också när man ändå håller på.

Hälsningar från ett stekhet Las Vegas,

Peppe