Kära läsare,
Jag hälsar på vänner hemma i Helsingfors och Stockholm och slås av hur snyggt alla bor. Det är som att stiga in i Elle interiörs och Sköna hems kärleksbarn (om inredningstidningar kunde föröka sig med varandra och avkomman var en lägenhet). Det är stilrent och genomtänkt. Folk har svindyra designfåtöljer, konst på väggarna, köksöar och smakfullt tapetserade sovrum. Allt ligger på sin plats. För de som inte har råd att satsa stora summor finns alltid Ikea som en smakfull designlösning. Det är kanske inte Sarpaneva eller Aalto, men tillräckligt snyggt för att skapa den där rena nordiska känslan.
Hemma i Los Angeles bor vår vänner ofta stort, men helt utan samma nordiska finess som jag upplever den här sommaren. Hos sjuåringens kompisar verkar det som om man ärvt generationer av tunga trämöbler, väggarna är fulla av fotografier av familjen och inte sällan verkar köket helt oanvänt. Eller åtminstone mycket opraktiskt.
Min teori är att att man i Los Angeles tillbringar så mycket mer tid utanför hemmet. Inte bara ute i solskenet, utan också på arbetsplatsen, i skolan och på baseballträningar. spinning, middagar på restaurang att det egna hemmet blir mer av en plats man sover på än en viktig del av familjen. Här i Norden där de kalla och mörka vintrarna tvingar oss att stanna inomhus är det bara naturligt att man pyntar och fixar, målar om och investerar i design.
Jag säger inte att det enda är bättre än det andra, gillar att notera skillnaderna och försöka förstå varför det är så. Sen finns det ju folk som inreder enbart i guld, men det är ett helt annat inlägg.
Hälsningar från Helsingfors,
Peppe
Här bloggar
Peppe Öhman är Hufvudstadsbladets utsända reporter i Los Angeles. Hennes reportage finns i tidningen på webben.
Här bloggar hon mer privat om livet på västkusten.
Det är just det som är problemet med inredning när bostaden ser ut som att vara kopierad ur olika inredningstidningar, de har ingen personlighet, ingen charm, ingen stil…. och allting är vitt, neutralt och livlöst. Att man på köpet målar fina stockvägar eller fin träpanel/golv bara för att den ser mörk och ”tråkig” ut så bevisar att man inte veta vad det är och man vill visa att man är ”trendig”. Trendnissar förstör i många fall och där är inredningstidningar och TV-program som är orasken till att folk får myror i skallen och ”måste” laga om något som är bra och snyggt till något dyrt som inte håller i längden och till något som kan vara svårt eller omöjligt att få tillbaka till ursprunget.
Så får man också tycka!
Jag har en känsla av att i alla fall svenskar (kan inte uttala mig lika tvärsäkert om andra nordbor!) känner att bostaden betyder mer för identiteten än den gör för amerikaner. Att det i Sverige ligger ett enormt symbolvärde inte bara i adressen, utan även i färgen på skåpsluckorna.
Håller verkligen med om det!