Brev från Amerika

I dag i USA och Finland firar man mors dag. Jag är så himla tudelad till de här festligheterna. Visst är det fint att mammor blir uppvaktade, men på basen av en snabb och ganska subjektiv undersökning i mina sociala medier-flöden verkar det som om det till stor del är vuxna män som firar morsan till de gemensamma barnen. I dag har mammor fått dyra luncher, smycken och blommor. Alla dessa mödrar är givetvis värda att bli firade, men jag önskar att det här engagemanget för kvinnorna skulle finnas också utanför mors dag.

Jag fattar att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt, det går att både hylla mamman till ens barn och vara en jämställd person som jobbar för kvinnors lika rättigheter i samhället, men när morsdagen blir en dag då mammor upphöjs för sin osjälviskhet, sitt tålamod och sin hängivenhet till barnen blir det mest av allt ett cementerande av ett ”naturligt” tillstånd. Det bekräftar bara idealet av den blida, självuppoffrande modern.

När kvinnor kommer hem från jobbet stiger deras stressnivåer eftersom det andra, oavlönade, skiftet börjar. Mäns stressnivåer sjunker eftersom arbetsdagen är över. Det är praktiskt taget omöjligt att hitta ett heteroförhållande som är jämställt efter barnen. Morsor tar lejonparten av allt obetalt hushållsarbete och det mesta tankearbete kring skolor, ungarnas tandläkartider, matsäckspackningar, kompisars födelsedagar och så vidare.

En riktigt bra gåva till mammorna vore att underlätta deras arbete genom att konkret själv ta tag i det. Jag efterlyser därför färre hyllningar och presenter för mammors uppoffringar och mer kavla upp ärmarna och dela på arbetet hemma.

Tänk om mors dagen inte gick ut på att pappor firade den perfekta mamman, utan istället var en dag då fäder i heterofamiljer granskade sitt föräldraskap och sitt engagemang kring barn och hushåll.

Barnen kunde fortfarande få göra små gulliga kort åt sina mammor och vuxna barn hylla sina egna mödrar. Jag måste ju inte nödvändigtvis förstöra allt gulligt kring mors dag.