Peppe bloggar om livet på västkusten

USA

En hyllning till doggiebaggen

13 May , 2017, 06.00 peppe

 

Kära läsare,

ibland frågar folk mig med fasa i rösten om hur jag kan leva i ett land som på så många sätt visar att det hatar naturen. Om man bortser från alla klimatskeptiker som hävdar att människan inte har något med den globala uppvärmningen att göra är USA en bilälskande plats, hamburgarens förlovade land och antagligen en av världens mest slösaktiga ställen. Enligt World Food Day kastar amerikanerna bort en tredje del av all mat.

Men som det mesta andra är allt man säger om USA både falskt och sant. I Los Angeles dominerar privatbilismen, avstånden är långa och trots att det finns bussar, tunnelbana och tåg är de på en rudimentär nivå jämfört med många europeiska storstäder. Men elbilarna blir också allt vanligare i gatubilden, sedan vi flyttade hit 2013 har mängden ökat exponentiellt. Los Angeles uppmuntrar också folk att byta bort sina bensindrivna bilar genom att erbjuda gratis laddning och parkering för dem som kör el. Det finns redan en stor marknad för begagnade elbilar. Plastpåsar och vattenflaskor i plast är helt förbjudna på många ställen i Kalifornien och solenergin blir ett allt vanligare alternativ.

Men tillbaka till det där med maten. Det finns en enkel vana jag önskar att finländare kunde inspireras av. Att ta med sig sina rester hem efter en restaurangmiddag. Nu kan det ju vara att de amerikanska portionerna är större än de finländska, men så gott som varje gång vi ätit ute ligger det mat kvar på tallriken. Restaurangpersonalen frågar alltid om vi vill ta med det och vi säger alltid ja och vips är följande dags lunch ordnad. Det finns ingen skam i att bära på en doggie bag när man lämnar restaurangen. Så enkelt och så skönt att veta att inte en massa mat går till spillo.

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe

4 kommentarer

  1. Solveig Williams skriver:

    Det har nog blivit vanligare i Finland också att ta hem en doggie bag.
    När jag ser att portionen som serverats är alldeles för stor brukar jag äta snyggt utan att ”rådda” till alltsammans. Det känns på något sätt lättare att sen be att få resten hem. Har inte mött höjda ögonbryn eller sura miner.
    Mötte doggie bag fenomenet på 70-talet i Boston. ”Herregud så stora portioner!” De hade räckt till fyrapersoners familjer tyckte jag. ”Don’t worry, we take it home.” Därmed var nästa dags måltid tryggad.

    • peppe skriver:

      Fint att höra! Jag tror som du att portionerna i USA är större än dem i Finland, men alltid orkar man inte heller äta upp allting hemma i Norden och då är ju doggie bagen perfekt!

  2. Jan Söderlund skriver:

    Sedan finns det ju alltid hemlösa, speciellt i USA, som mer än gärna tar emot vad som man inte orkar äta upp… Samma gäller i mina hemtrakter i södra Afrika.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *