Brev från Amerika

Kära läsare,

När president Donald Trump utfärdade sitt första inreseförbud ordnade olika organisationer om i landet inte bara demonstrationer, utan också ”En dag utan invandrare”. Det var en god idé, att visa hur stor inverkan invandrarnas arbete har i den amerikanska ekonomin, men tyvärr spreds inte budskapet tillräckligt för att gemene man skulle ha fattat vad som pågick.

På kvinnodagen, den åttonde mars, kommer samma organisation som i januari ordnade de enorma kvinnomarscherna runt om i landet att ordna ”En dag utan kvinnor”. En dag utan kvinnor handlar om att kvinnor struntar i att arbeta, vare sig det handlar om lönearbete eller det oavlönade arbetet som att städa, tvätta, ta hand om barn och tusen andra saker kvinnor gör utan betalning. Kvinnor uppmanas också att inte köpa något (frutom från små r ägna av kvinnor) och klä sig i rött.

Detta för att visa hur mycket kvinnor behövs i samhället och peka på hur deras arbete fortfarande värderas som lite mindre värdefullt än männens. Protesten har givetvis fått kritik, att detta är en strejk som bara de priviligierade kan utföra, de som inte behöver vara rädda för att få sparken, som har någon annan som kan ta hand om deras barn medan de strejkar och som har råd att shoppa. Kritiken är berättigad. Fler invandrade som lät bli att arbeta under protesten ”En dag utan invandrare” förlorade jobbet. Men kritiken missar också målet.

Det viktiga med dylika protester är inte det ekonomiska utfallet efter en dag. Det handlar om att få medierna och de sociala medierna att skriva och lyfta upp frågan om invandrarnas och i det här fallet kvinnornas betydelse. Att börja en diskussion om ett problem som är mycket större än vad man kan lösa bara på en dag.

Hälsningar från LA,

Peppe