Peppe bloggar om livet på västkusten

feminism

Kritik mot mäktiga kvinnor

14 Mar , 2017, 02.51 peppe

 

Kära läsare,

som några av er kanske misstänkt är jag feminist och funderar ofta, nej alltid på rättvisa, privilegier och maktförhållanden. I dessa tider tänker jag mycket på Kellyanne Conway, en av Donald Trumps rådgivare och antagligen mest känd för sin kommentar om ”alternativa fakta”. Nyligen var Conway i hetluften igen då hon satt med skorna på i en soffa i Vita huset, tillsynes kollande på sociala medier medan resten av rummet var fullt av representanter från traditionellt afroamerikanska universitet. Den färskaste polemiken är Conways förklaringar kring Trumps tweet om att Obama skulle ha avlyssnat Trumps samtal under presidentkampanjen. Trump tog sedan tillbaka anklagelsen och hans rådgivare Conway förklarade i en intervju att det finns många sätt att avlyssna och spionera på folk, bland annat genom mikrovågsugnar.

Kellyanne Conway, kallar sig själv inte för feminist. Hon som många andra har fått begreppet om bakfoten och tror att feminism är samma sak som att vara manshatare och abortförespråkare. När feminism i praktiken är ju en strävan efter jämställdhet.

Mitt personliga problem här är att det är så lätt att kritisera Conway för så mycket. Och vid en snabb anblick borde en ju behandla/kritisera henne precis som om det var en man i hennes ställning. Men i praktiken får kvinnor i offentligheten oändligt mycket mera hot och hat än män. Inte bara kvinnor i offentligheten, alla kvinnor. Jag antar att också Conways e-post dagligen kippar andan bland allt har, alla dödshot, snoppbilder och annat obehagligt som män bombaderar kvinnor mer.

Borde en då ta det lite lugnt med kritiken mot Conway? Skulle vi vara lika hårda om hon var en man? Jag vet inte, antagligen skulle vi det. Vita husets presstalesman Sean Spicer har fått sin beskärda del av, den befogade, kritiken. Skillnaden är att Spicers utseende och klädstil knappast blir kritiserade på samma sätt som Conways och han besparas antagligen från dickpicks.

Jag antar att lösningen är att vara noga med sin egen kritik. Inte falla i fällan att uttala sig om Conways utseende, klädstil, familj eller civilstånd. Samtidigt behöver vi inte dra på oss silkeshandskarna så fort Conway glider in i bild bara för att hon är kvinna. Det är inte ofeministiskt att kritisera henne sakligt. Hon är en person med mycket makt och en enorm plattform. Feminismen är inte skyldig att försvara Conway, men däremot kritisera handlingar där hon utsätts för misogyni.

Hälsningar från Los Angeles,

Peppe

5 kommentarer

  1. Elin skriver:

    Att vara abortmotståndare och feminist gick lätt ihop under feminismens tidiga dagar, men nuförtiden är det många som i feminismens namn förespråkar aborträtten. Jag antar att du skrev fel, att du menade att Conway tror att feminism handlar om att vara abortförespråkare?
    För övrigt, när det kommer till abort finns det nog ingen vilja att behandla könen jämlikt, eftersom den blivande pappan lämnas helt utanför beslutsprocessen. Mannen kunde väl åtminstone ha en rätt bli kontaktad innan hans fru/sambo bestämmer att abortera deras avkomma? Även om kvinnan hade det sista ordet.

  2. Ingrid Törnroos skriver:

    Jag ser inte någon vits i att kräva att mannen har rätt att bli kontaktad då kvinnan bestämmer sig för abort. Vad skulle vara följden om han sa nej? Kvinnan skulle nekas abort?
    Det finns många orsaker varför en kvinna gör abort, de som vi troligen alla är överns om att är ok är då graviditeten är en risk för mammans eller barnets hälsa eller när graviditeten börjat på grund av våldtäkt. Men det finns flere. Mannen kan se graviditeten och barnet som ett sätt att hålla kvinnan ”på sin plats”, att göra henne beroende av honom. Även mannen kan sticka hål på kondomen. Men graviditeten kan också ha börjat pga ett snedsteg. Är det då rätt att mannen ska få reda på det via kliniken? Är det läkarens/sköterskans sak att i värsta fall orsaka att en familj faller sönder och de gemensamma barnen dras in i en vårdnadstvist? Är det inte kvinnans rätt att välja om hon berättar om det eller inte? Observera att även mannen kan vara den som är gift och gjort ett snedsteg. Är det då ok att hans familj ska få lida för att ”den andra kvinnan” väljer abort istället för att föda barnet och kräva mannen på pengar? Aborten kan också bero på att förhållandet tagit slut eller att partnern är våldsam och hon inte vill utsätta ett barn för familjevåld? Vilken orsak som helst kan orsaka en ändring i framtiden då det kan vara ekonomiskt eller psykiskt omöjligt för kvinnan att ta hand om barnet. Måste hon då tvingas vänta på lov av en man för att kunna bestämma om sin egen framtid? Och måste då mannen, som kanske bara har haft ett snabbt ligg, ta ansvaret för att göra valet – får kvinnan abortera eller inte?
    Abort används väldigt sällan som en preventivmetod och ännu mer sällan som en frekvent preventivmetod. I sådana fall så ska det inte ges abortförbud utan preventivrådgivning och stöd.
    En människa ska alltid ha rätt att göra beslut som gäller hens egen kropp, oavsett om det är fråga om en kvinna, man eller transgender!

    • peppe skriver:

      Bra skrivet!

    • Elin skriver:

      För det första vill jag säga till Peppe att jag gillade ditt blogginlägg, speciellt slutsatsen var jätte bra. Förlåt att jag inte påpekade detta tidigare.
      Sedan som svar till Ingrid: Jag är besviken på en stor del av de moderna feministerna då det gäller abortfrågan. De säger sig sträva efter jämställdhet samtidigt som de kräver att kvinnan skall vara den enda med rättigheter i abortfrågan – mannen och avkomman har inga. Om verklig jämställdhet var målet skulle man tänka sig att man åtminstone ibland skulle höra diskussion om män och abort, att det åtminstone skulle vara något man kan diskutera (jag sade inte att alla män borde ha rätten att veta om graviditeten och bestämma över den). Fostret, oberoende av kön, har tyvärr ofta inte ens rätten att bli kallad människa av dessa feminister.
      Feministen inom mig säger något helt annat än dagens typiska feminister. Feministen inom mig säger att det är fel att det aborteras flera flickor än pojkar i Kina, eftersom föräldrar hellre vill ha en pojke. (Som tur är det olagligt sedan några år tillbaka, fast könsbaserad abort ännu inte har kunnat utrotas). Feministen inom mig säger att kvinnor har rätt till mera stöd för att kunna ta hand om ett barn (kvinnor, vi kan klara av detta, vi kan vara mammor, vi kan kämpa för våra barn!). Att det inte är bra för kvinnor att fatta beslut gällande deras avkommas död. Att det inte är rätt att män slipper undan sitt ansvar så ofta och så lätt, utan att ens veta vad kvinnan går igenom. Att män inte tar kvinnor/feminister på allvar om vi inte visar att vi (till skillnad från de män som förtrycker) faktiskt KAN ta andra människors rättigheter och perspektiv i beaktande.
      Ännu om några av de orsaker som du tycker att rättfärdiggör abort: det hjälper förstås inte barnets hälsa att det dödas, så du säger att ett möjligt eller verkligt handikapp gör att barnet inte förtjänar att leva(?) Jag har jobbat som handledare inom Kårkulla och är väldigt ledsen för mina tidigare klienters skull, att detta verkligen används som ett argument för abort. Budskapet till dem är klart: ”Det skulle vara bättre för alla (speciellt för föräldrarna) om sådana som du aldrig föddes”. Hoppas du tänker om. Dessa aborter är dessutom de enda som får utföras efter graviditetsvecka 12, upp till gv 24. Jag har träffat en sjuksköterska som måste assistera i en sådan abort, barnet var 20-24 gv gammalt (jag kommer inte ihåg exakt) och misstänktes ha ett hjärtfel. Hon berättade om hur hemskt det var när barnet grät 10 minuter efter aborten, innan det dog. Hon bytte karriär efter denna incident, eftersom sjukvårdspersonal i Finland inte har rätt att pga samvetsskäl inte medverka i aborter.
      Du nämner också familjevåld. Det är givetvis en situation som man inte vill ha sitt barn i, men igen, jag förstår inte hur det är bättre att inte alls få leva? Jag vet att det låter oerhört hemskt när jag säger detta, men kvinnan säger ju i praktiken då: ”pappa kommer troligtvis att slå dig, men jag ska se till att det inte händer: så jag vill att du dödas”. Finns det ingen bättre lösning till familjevåldsproblem? Det är klart att det finns. Och när det kommer till våldtäkt är det inte på något sätt avkommans fel, och kvinnan har redan blivit sårad av våldtäkten, skall hon dessutom bära på en abort? I många fall där abort inte har valts har barnet varit det enda goda som våldtäkten fört med sig. Andra har hittat frid i att adoptera bort barnet, eftersom de inte ville bli ständigt påminda om gärningsmannen. Också de såg barnet och det liv de gav som en god sak som kom ur den annars hemska händelsen.
      Varför är dagens feminister emot det som är så grundläggande feminint, dvs graviditeter och (självuppoffrande) moderskap, till och med unga kvinnliga liv?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *