Brev från Amerika

Kära läsare,

trots alla filter- och hipsterbubblor påminns jag ibland om att Los Angeles ändå kulturellt skiljer sig från Finland. Dagarna före jul gick sexåringen och sjöng på en sång om happy hanukkah istället för till exempel Midnatt råder eller Nu tändas tusen juleljus. Det är en liten skillnad, men dock märkbar. Jag lärde mig också att önska folk ”Happy holidays” istället för det, för mig naturliga, ”Merry Christmas”. Alla firar ju inte en kristen jul.

En annan sak jag insett är att folk som är hur trevliga och liberala som helst faktiskt kan ha röstat på Donald Trump i presidentvalet. Det kan tyckas konstigt, men ibland är partitillhörigheten viktigare än den egentliga politiken. Eller värdeirngar så komplicerade att man som ytlig bekant inte kan dechiffrera dem. Att börja en konversation genom att förbanna Trump och de som röstat på honom kan således skapa ganska dålig stämning.

Jag antar att det är hälsosamt att vara tvungen att orientera sig bland helt nya subtila regler, men det är också tröttsamt att inte alltid kunna läsa de subtila signalerna, läsa mellan raderna eller förstå det osagda. Ofta känns det som om jag förstår kanadensarna bättre än amerikanerna.

Det sagt gillar jag verkligen den amerikanska umgängeskulturen. Att se varandra, fråga hur den andra mår, prata med främlingar, alltid hälsa och byta några ord i kassan. Jag antar också att jag för varje dag vi tillbringar här omedvetet lär mig förstå lite mer av de där kulturella osynliga signalerna. Hoppas bara att de inte utplånar de finländska. Eller blyghetsinstinkten får den gärna köra över.

Hälsningar från Santa Monica, Peppe