Brev från Amerika

Kära läsare,

igår landade på LAX efter ett elva timmars flyg. Fördelen med att resa med en drygt tvåmånaders baby är att man blir behandlad som en VIP-person på alla flygplatser (förutom Arlanda, där man som småbarnsförälder är en vanlig proletär). Speciellt i USA där köerna till passkontrollen lätt kan ta upp till en timme kommer det alltid fram en vänlig flygplatsperson och viftar en förbi folkmassorna. Om man har en spädis i Babybjörnen på magen alltså.

Själva flyget är faktiskt lättare än vad man kunde tro. En liten baby sover ju ändå under en majoritet av dygnets timmar och tar inte upp så mycket plats. Värre är det med en drygt ettåring som precis lärt sig gå och vägrar att sitta still. När sexåringen var nästan två tillbringade vi en flygresa mellan Helsingfors och Bangkok med att promenera fram och tillbaka gångarna mellan mer och mindre glada passagerare. Det finns ett tag för hur många gånger främlingar tycker det är gulligt att high fivea andra människors barn.

Mitt bästa tips för att resa med barn är att 1) komma ihåg att man själv har mest ångest när de skriker. De andra passagerarna överlever. 2) ha med sig en liten leksak, godsak eller annan aktivitet att ta fram varje timme 3) ha skärmförbud dagarna före resa och sen häva fram ipadden när ungen börjar bli rastlös. Den proffsiga har dessutom laddat ner några nya spel 4) stanna hemma till barnet är stort nog att själv få underhållningssystemet på flyget att fungera.

Nu ska jag ta en promenad på stranden och försöka ignorera att det också regnar i L.A. ibland.

Gott nytt år!

/Peppe