Brev från Amerika

Kära läsare,

Det sägs att man aldrig ska diskutera politik, religion, privatekonomi och musiksmak med nya vänner och bekanta. Kanske inte ens med de gamla. Olyckligtvis är dessa ämnen de mest intressanta att diskutera så ibland struntar jag i den oskrivna regeln om förbjudna samtalsämnen.

Häromdagen hade sexåringen en så kallad play date med en av sina bästa vänner. Som tur är gillar Magnus och jag verkligen Lukes föräldrar och hänger gärna med dem när barnen busar omkring. Innan vi träffades sade till och med Magnus: ”Det som är så skönt med Rich och Carrie är att de är lite som en amerikansk version av dig och mig”.

Vi promenerade till en lekpark och passade på att äta lite lunch medan ungarna klättrade och gungade (och svepte förbi bordet för att ta sig en tugga hamburgare eller en bit sushi). Som i de flesta andra samtal nuförtiden kom vi ganska fort in på Donald Trump. Plötsligt säger Rich att han är republikan och kanske inte hyser sympatier för Trump, men gärna skulle ha röstat på till exempel Rudy Giuliani, före detta borgmästare i New York. Som inte själv ställde upp i det här presidentvalet (han gjorde det 2008) men som i sin tur stöder Trump. Rich tillade att han är republikan för att han tror att folk är lata och skulle utnyttja ett välfärdssamhälle som bjussade på gratis hälsovård, arbetslöshetsunderstöd och andra sociala tjänster. ”Då skulle folk kräva gratis bröstförstoringar, platt-tv:n och aldrig mer jobba”.

Både Magnus och jag satt panikslaget och tänkte tillbaka på om vi sagt något dumt om republikanerna. Nåt som kunde såra eller förnärma vår kompis. Sedan betraktade vi honom med nya ögon, försökte förstå och började sedan, journalister som vi är, intervjua honom om varför han tänkte så. Det visade sig att han är uppvuxen i en fattig familj, att hans föräldrar var tonåringar när de fick honom, skilde sig fort därefter och att Rich bara tack vare sin begåvning inom amerikansk fotboll lyckades få ett stipendium till det högt ansedda universitetet Princeton. Han hade gjort The American Dream. Started from the bottom.

Jag antar att det var lärorikt för både Magnus och mig att få höra hur en republikan, en person som i grund och botten motsätter sig att staten hjälper de svagaste, resonerar. Vi (okej: jag) argumenterade emot, men lyckligtvis ledde det inte till ett gräl utan mer till ett artigt: Let’s agree to disagree.

Eftersom vi inte kunde släppa ämnet fortsatte vi prata om det i det senaste avsnittet av Magnus och Peppes podcast. Lyssna gärna och säg vad ni tycker.

Hälsningar från Malibu,

Peppe