Brev från Amerika

Kära läsare,

USA gillar ju att prata om The American Dream. Om hur vem som helst kan bli vad som helst. I praktiken är det ren och skär lögn. Var du är född, vilka dina föräldrar är, vilket kön du har och din hudfärg påverkar din framtid mer än någonting annat. Den strukturella rasismen och könsdiskrimineringen sitter djupt i The land of the free, home of the brave.

Jag har i den här bloggen vid flera olika tillfällen skrivit om USA:s unkna inställning till barnafödande. Graviditet klassas som en sjukdom och få försäkringsbolag vill försäkra en redan gravid kvinna. Det är alldeles för dyrt och riskabelt resonerar försäkringsbolagen. Att föda barn på sjukhus kostar kring 15 000 dollar (då har vi inte ens börjat talat om komplikationer) och med tanke på debatten kring abort där allt fler konservativa stater skärper sin lagstiftning och i praktiken gör det mycket svårt för kvinnor att avbryta en graviditet finns det många som är alternativlösa.

USA är också ett av få länder som inte erbjuder någon lagstadgad föräldraledighet. Men saker och ting rör faktiskt på sig. Staden San Francisco, som visserligen är känd för att vara progressivare än de flesta andra, erbjuder nu för tiden föräldraledighet för alla. Under hela sex veckor ska mammor och pappor, hen som väljer att stanna hemma, få full lön. För en finländare är sex veckor inte speciellt imponerande, men för en amerikan är det stort.

Samtidigt lovade Kaliforniens guvernör Jerry Brown att minimilönen i Kalifornien senast år 2022 ska vara 15 dollar i timmen. Nu kan vi bara hoppas att Solskensstaten är ett gott exempel som resten av USA kommer att följa.

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe