Kära läsare,
Kanske ni som jag har kollat på Netflix-serien House of Cards i helgen. Kevin Spacy som Frank Underwood, en manipulativ antihjälte som lyckas bli USA:s president och Robin Wright som Claire Underwood, en minst lika manipulativa och makttörstiga presidenthustru (Robin Wright är förresten också fantastiskt bra i filmen Perfect Mothers som baserar sig på en novell av Doris Lessing, men det är en helt annan historia).
Min man Magnus och jag har bara sett två avsnitt, men redan nu har Magnus en teori om att Clair Underwood kommer att putta ner sin man från makten och sträva efter att bli USA:s nästa president. Blir hon det kommer det att vara ett enormt framsteg för Hillary Clintons presidentkampanj (själv tror jag inte Clair Underwood kommer att nå presidentposten förrän i säsong fem, men det är en annan historia). Enligt Magnus har populärkulturen en enorm inverkan på folk, det vi ser på våra skärmar vänjer vi oss vid att se i verkligheten.
Magnus teori tar avstamp i den enormt populära tv-serien 24. Ni minns den kanske. Kiefer Sutherland som kämpar mot både klockan och terrorister. I 24 spelades presidenten av Dennis Haysbert, som är svart. Min man hävdar att detta hjälpte Barack Obama till Vita huset bara genom att visa att det går bra att ha en president som inte är vit. Ungefär samtidigt visades tv-serien Commander in Chief där Geena Davis spelade president. Tyvärr blev den här serien inte tillnärmelsevis samma succé som 24 och lades ner efter bara en säsong. Om vi följer Magnus teori skulle USA kanske redan ha haft en kvinnlig president ifall någon producerat en riktigt svinbra tv-serie med en dylik rollkaraktär.
Helt jämförbara är 24 och House of Cards ändå inte. 24 sändes på en av de största kanalerna och nådde således enormt många människor. År 2001 hade folk ännu inte smarttelefoner och internet var betydligt långsammare. House of Cards visas på Netflix, som visserligen är stort, men som också har enormt mycket konkurrens av andra oerhört välproducerade tv-serier. Ändå är det en kittlande tanke. Om Claire Underwood blir president, blir Hillary Clinton det då också. Och finns det någon koppling mellan de här skeendena?
Greetings from America,
Peppe
Här bloggar
Peppe Öhman är Hufvudstadsbladets utsända reporter i Los Angeles. Hennes reportage finns i tidningen på webben.
Här bloggar hon mer privat om livet på västkusten.
Hej,
Hur ser du på presidentvalet i USA? Det verkar klart att Hillary blir demokraternas kandidat, men vilken är din ställning? Skulle du hellre se Bernie eller Hillary som kandidat? Hillary skulle vara den första kvinnliga presidenten, men Bernies politik påminner till stora drag om den nordiska modellen. Så frågan kanske lite mer ligger åt hållet om Hillary borde bli president för att hon är kvinna, eller för att hon för rätt politik? Det här är en helt genuin fråga, menar det inte sexistiskt, men undrar bara hur du ser på detta och kanske också på vad den allmänna uppfattning är där borta?
Ideologiskt sett skulle jag gärna se Bernie, men Hillary är ju helt klart den mest kompetenta presidentkandidaten av alla (inberäknat också republikaner). När hon stiger in i Vita huset kan hon börja arbetet från dag ett utan någon slags inlärningsperiod. Dessutom finns det en slags symbolvärde i att USA äntligen får en kvinnlig president. Som svar på din fråga: Jag skulle bli väldigt glad om Bernie vann, men gläder mig också om Hillary blir president.