Peppe bloggar om livet på västkusten

feminism,Finland

Kan vi släppa stereotyperna?

21 Jan , 2016, 20.37 peppe

 

Kära läsare,

här kommer en uppföljning på blogginlägget om Heli Vaaranen på Väestöliittos kommentarer kring kvinnors och mäns längtan efter olika saker. På svenska Yle intervjuade nämligen Bettina Sågbom psykologen Tony Dunderfelt på samma tema (jag skrev en kommentar till det på min andra blogg), några dagar senare gjorde Helsingin Sanomat samma sak.

I Helsingin Sanomat berättar Dunderfelt om sina egna erfarenheter av parförhållanden och om hur hans fru en dag ville skiljas. Hur kan den ena i förhållandet vara så nöjd och den andra så missnöjd, undrar Dunderfelt. Hans egen analys av detta blev att han och hustrun helt enkelt hade blivit för lika och att gnistan mellan dem därför försvunnit. Dunderfelt drar slutsatsen: Parförhållanden förvandlats till kompisrelationer där speciellt kvinnorna vill ha mer och männen inte riktigt fattar vad som hände.

Till att börja med är det tråkigt att en psykolog är så heteronormativ. Alla förhållanden består inte av en kvinna och en man. Men om vi bortser från det är en orsak till att många kvinnor är frustrerade i hemmet, speciellt under småbarnstiden, att kvinnor nu för tiden inte bara sköter hushåll och barn, utan också förvärvsarbetar. När de kommer hem från jobbet börjar det andra, oavlönade, arbetsskiftet. Enligt Mittuniversitetet i Sverige lyckas mindre än vart tionde par leva jämställt hemma. Det är först när mannen är arbetslös – och kvinnan arbetar mer än heltid – som vi lägger lika mycket tid på barn och hushållsarbete. Jag tror inte att siffrorna är bättre i Finland.

Så måste kvinnor arbeta då? Kan de inte göra hemarbetet och låta männen ta hand om försörjningen. Som på den gamla goda tiden. Nej, tack. Att förtjäna pengar betyder frihet. Att ha möjlighet att försörja sig själv är viktigt inte bara i fall av skilsmässa, mannens sjukdom eller död (kvinnors medelpension ligger på 15 823 euro per år medan män får 20 473 euro). Utan också för att det ofta är intressant, givande och utvecklande att röra sig i professionella sammanhang. 

Att skilsmässostatistiken är så hög i många västerländska, relativt jämställda, länder handlar inte om att det feministiska arbetet mot jämställdhet skulle göra fler par olyckliga. Det handlar om något så enkelt att kvinnan har möjlighet att skilja sig från mannen. I många traditionella samhällen där kvinnan är helt beroende av mannens inkomst existerar inte skilsmässa i samma utsträckning.

Den där gnistan som Dunderfelt efterlyser lyser knappast starkare genom att ge män och kvinnor ”olika roller” där kvinnans roll alltsom oftast är den traditionella att sköta barn, handla mat, städa och tvätta. En man som inser att dessa vardagsuppgifter sällan är inspirerande och just därför tar hand om hälften av dem har garanterat en mycket lyckligare partner. Att behandla varandra, och varandras fritid, som likvärdiga är ett extremt bra sätt att få fyr på den där gnistan.

Jag önskar att vi kunde komma förbi stereotyperna där kvinnor är på ett visst sätt och män på ett annat. Kan vi inte se varandra som människor? Kvinnor är inga mystiska väsen programmerade att gilla blöjbyten och disk, medan män faktiskt klarar av att kommunicera sina känslor.

hej hej,

Peppe

10 kommentarer

  1. Hanna skriver:

    Men alltså var kommer alla märkliga ”experter”ifrån?? Man blir ju mörkrädd!

    • peppe skriver:

      Ja det undrar jag också.

    • Johan skriver:

      Ja, man blir mörkrädd som man av experten Peppe i det här fallet som nog vet bäst vad den finska mannen känner. Bättre än en psykiater som möter dem i sitt arbete.

      • peppe skriver:

        gud vad skönt att du håller med mig! Vi behöver fler manliga feminister som du. kram och ha en fin dag! Ps psykolog, inte psykiater. det är en viss skillnad.

        • Johan skriver:

          Peppe, glad att du håller dig till sarkasm, det är ju så uppbyggande och håller debatten levande! Själv tycker jag nog att diskussion är bättre. Du kunde kanske i det här fallet se bortom dina egna stereotypiska inställningar och inse att det faktiskt finns män som hela tiden hjälpt till i hushållet, fört barnen till dagis, och allt annat du tror håller gnistan vid liv, bara för att inse att de inte längre är äkta män, bara kompisar. Kanske Dunderfelt inte är på helt fel spår i alla fall?

          • peppe skriver:

            Johan, jag var inte alls sarkastisk och jag gläder mig enormt åt alla dessa feministiska män som drar sitt strå till stacken i hemmet. Synd bara att det ännu inte syns i statistiken. Om man inte ska respektera sin partner som en bästa vän, vad är du alternativet? Jag är genuint nyfiken på hur lösningen är för att tända den där gnistan som du och Dunderfelt talar om?

  2. Gabbe skriver:

    Det är när vi slutar se varandra som kvinnor och män som spänningen försvinner, alltså det som är grunden till ett kärleksförhållande. Ständigt hörs det om att man ska se varandra som nån sorts könlösa, jämställda ”människor” istället, och det kan ju vara nog så bra. Men det garanterar också att incitamentet för att ha en romantisk relation försvinner.
    Jag klarar t.ex inte av att kommunicera mina känslor på samma sätt som en kvinna, och jag är fullständigt nöjd med det, in fact, är det en del av det som definierar mig som man. Samtidigt kräver jag inte att en kvinna automatiskt ska gilla att laga mat eller.

    PS Vad bra att psykologen för en gångs skull är lite heteronormativ, eftersom det ändå påverkar mer än 50% av befolkningen. DS

    • peppe skriver:

      Tråkigt att du ser icke-kommunikation som en manlig egenskap. Jag tror att respekt snarare än påhittade, stereotypa könsroller gör oss lyckliga och tänder gnistor. Jämställdhet handlar om mänskliga rättigheter, inte om könlöshet.

  3. Karin skriver:

    Åh, denna mytomspunna gnista. Om det krävs två så olika människor för att hålla den vid liv, borde vi inte bli upp över öronen förälskade i dem som vi kommer sämst överens med? Nä alltså jag tycker den där psykologen får skärpa sig och göra lite skarpare analyser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *