Brev från Amerika

Kära läsare,

Unde veckoslutet som gått har jag sett hundratals bilder på hav och solnedgång. Jag har fått en i klass med meteorologiska institutet exakt information om hur många plusgrader det råder på olika håll i Svenskfinland (svalt, men också solsken på sina ställen). Jag vet att det ätits nypotatis och sill, rabarber och jordgubbstårta och att det badats bastu, doppats i vattnet och nubbats en hel del. Det mesta har jag läst på öppna sociala medier, men jag har också mottagit en privata meddelanden. Uppskattat alla mycket.

Jag föreställde mig att min längtan efter finländsk midsommar skulle vara större, men bara ett par gånger jag känt ett litet hugg i hjärtat. Jag saknar inte myggen, stressen inför att det ska regna precis när man ska sätta sig till bords, utedassen eller sprithetsarna. Kanske det beror på att jag nästan varit med genom alla de bilder, texter och videoklipp mina vänner samvetsgrant lagt upp på internet. eller så är jag bara stenhård i hjärtat och bryr mig inte det minsta om traditioner.

Vi firade faktiskt också midsommar här i LA. Några finländska kompisar (en svensk och en amerikan) stämde träff vid ett av volleyboll-näten nere vid Venice beach. Vi hade med oss frukostbagels, Softy och Fred danska wienerbröd och kalifornisk skumppa. Antti, som precis kommit hem från Finland, trollade dessutom fram varsin lonkero åt oss. Sen satt vi där och hade det mysigt, spelade lite boll, tog oss ett dopp i havet och tyckte att livet under solen var ganska bra på alla sätt. Har man inte tillgång till gamla traditioner får man helt enkelt lov att skapa nya.

Greetings from America,

Peppe