Brev från Amerika

Kära läsare,

För tillfället är Los Angeles tapetserat med reklam för filmen Entourage.
Det är mer än tio år sedan tv-serien Entourage hade premiär. Världen ser på många sätt annorlunda ut i dag jämfört med när kompisgänget Vince, Eric, Turtle och Johnny Drama hängde på Urth Caffe och försökte slå igenom i Hollywood. Eller närmare bestämt att Vincent Chase skulle slå igenom så kompisarna kunde hänga på. I dag ser film- och tv-branschen annorlunda ut. TV och Youtube har sprungit förbi filmbranschen och agenturerna, de få som finns kvar, handlar mer om ekonomi än kreativitet. Ja och så har Turtle har gått ner i vikt.

Men drömmen finns kvar, den är mer äkta än både film och tv-serier. Att flytta till Hollywood, få sitt genombrott, hyra ett stort hus med pool uppe på en av Los Angeles kullar, gå på kändisfester och kunna bjussa polare och familj på det mesta de pekar på. Senast igår hörde jag en kille i tjugoårsåldern säga att hans dröm är att göra en Entourage. Flyga polarna över till L.A. och köpa ett hus åt lilla mamma.

Tiotusentals av unga män och kvinnor med Entouragedrömmar flyttar varje år till LA för att två, fem eller tio år senare inse att branschen är stenhård och att det inte räcker att vara snyggast i småstaden man kom från, den bästa skådespelaren i sitt hemland eller ha vunnit talangtävlingar på lokal-tv. Det finns alltid någon, vanligtvis ganska många, som är ännu snyggare och mer talangfulla. Eller som bara har bättre kontakter och mer ekonomiska resurser. En del stannar kvar i LA och jobbar med annat, andra konstaterar, precis som Entourage-trailern: Sadly all good parties must come to an end och åker hem.

Och så finns det ytterst sällsynta undantaget: Vincent Chase:arna, som verkligen slår igenom, köper husen, bilarna, festerna och flyger över kompisarna. Jag tycker att det finns nåt fint i just den delen: Att det roligaste med att vara rik och berömd är att få dela det med vänner och familjen.

Greetings from America,

Peppe