Brev från Amerika

Kära läsare,

jag är en präktig person. En som är woke och PK och medveten om vad som är problematiskt. Jag har tyvärr noterat att jag också blivit en allt tråkigare person. Inte för att jag fejkar min duktighet, jag tror genuint på alla människors lika rättigheter i form av Black Lives Matter, jämställdhet, demokrati, transröttigheter, HBTQI osv, men när jag pratar märker jag att jag bromsar mig själv och väger mina ord och åsikter så att ingen ska kunna få för sig att jag inte lever upp till mina ideal.

Jag säger inte att jag censurerar mig själv, men att ständigt väga varje mening gör också att jag sällan offentligt testar ogenomtänkta tankar och analyser. Det är synd för i en diskussion med en anna person är det just de ogenomtänkta tankarna som kan vara guldkornen. De som man tillsammans undersöker och väver vidare till ett resonemang som håller eller inte håller.

Att jag är så försiktig beror inte så mycket på rädslan av att bli kritiserad. En kombination av ålder och år i offentligheten har gjort mig ganska hårdhudad. Däremot orkar jag inte förklara för folk som har som hobby att avsiktligt missförstå. Det handlar nästan aldrig om att de vill att ska vara rätt, utan om att själva profilera sig som fina människor. Alltså mer om identitetsbyggande än om genuin godhet.

Jag kan tycka att det är synd att allt ska vara så jäkla snyggt inpackat i brasklappar och säljbart content. Om jag får önska mig mer av 2021 så är det trevande analyser, halvfärdiga meningar som vi tillsammans avslutar och en förståelse för varandra. Det som gör folk intressanta är ju skavankerna.

Hälsningar från LA,

Peppe