Brev från Amerika

Kära läsare,

här i USA har bostadsmarknaden kokat under pandemin. Folk med pengar i städer har köpt hus på landsbygden. Skräcken i att vara tvungen att sitta i karantän i en lägenhet i stan där parker (och stränder) i stängda har fått många att ta steget ut.

De som är ekonomiskt mindre lyckligt lottade har haft större problem än att hitta det perfekta huset. Ungefär en tredjedel av USAs befoljning bor på hyra. Under de första månaderna av Covid-19 förbjöd många delstater hyresvärdar att vräka hyresgäster som inte kunde betala hyran. Det här undantagstillståndet är nu över och man räknar med att de redan höga siffrorna av folk som är hemlösa kommer att stiga. Redan nu sover folk i sina bilar, under broar, i härbärgen eller ute på gatan. Enligt New York Times kan tiotals miljoner personer bli vräkta under hösten.

Problemet är att även om hyresgästerna fick skjuta upp betalningen av hyran ligger den ändå kvar som en skuld. För varje månad som går växer skulden och snart är summan så hög att den blir omöjlig att betala av.

Hyresnivåerna i de största städerna är skyhöga. Här i Santa Monica får man bara beredd på att betala ca 3000 dollar i månaden för en tvårummare med två badrum. Räkna inte heller med lyx då. Lägenheterna är ofta slitna, när en hyresgäst flyttar ut drar hyresvärden bara ett laget vit målfärg på skavankerna och utsikten består ofta av huset bredvid. Vill man bo ett egnahemshus kan hyran ligga på allt mellan 5000 och 50 000 i månaden. Eller högre ifall huset ligger på stranden.

Familjer som förlorar sina hamnar inte nödvändigtvis på gatan. De tar in på billiga motell, bor hos olika vänner eller i garagen. Det är svårt att få ett jobb och också bibehålla det när man är hemlös och bristen på jobb på grund av pandemin gör inte situationen lättare.

En sak är säker. Covid-19 har tydligare än någonsin visat upp USA:s problem med ojämlikhet.

Hälsningar från LA,

Peppe