Brev från Amerika

Kära läsare,

det senaste halvåret har halva vår bekantskapskrets bestämt sig för att flytta hem. Först var det den reella rädslan for Covid-19, sedan jobben som försvann inom reklam- och filmbranschen och den sista spiken i kistan blev distansundervisning (alltså i praktiken hemskola) under hösten. Vis av erfarenheten av att ha barnen hemma, och undervisa dem medan man själv försöker jobba gjorde att många av våra svenska vänner valde att flytta tillbaka till fosterlandet.

Från en verklighet där man inte går utanför dörren utan ansiktsskydd, köar in i mataffärerna och restaurangerna bara får servera mat på uteserveringarna ser Finland och Sverige ut som ett paradis. Inga ansiktsmasker, öppna skolor och ett samhälle som verkar tuffa på som vanligt.

De var våra vänner som flyttat hem eller bara semestrar i Norden under sommaren går alla igenom samma process. Först är de chockade över att folk tar så lättsinnigt på viruset. De förfasas över bristen på ansiktsskydd och social distansering. En vecka senare har de vant sig vid friheten och lever på som om Covid-19 inte existerade.

Vi som sitter kvar i USA ser på med en blandning av avund och förfäran. Friheten! Men samtidigt risken! Det är också ett intressant bevis på hur fort människan anpassar sig. Antar att de blir jobbigare för semesterfirarna att återvända från det avslappnade Norden till ett krisande USA.

Jag håller er uppdaterade!

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe