Brev från Amerika

Kära läsare,

många som jobbar inom industrin här i Los Angeles, alltså film, tv och musik, lever från hand till mun. Det kan vara väldigt lukrativt, men har man inga gigs blir det heller inga pengar. Fler av mina vänner börjar nu, snart två månader in i karantänen, att känna en viss ekonomisk oro. En har varit tvungen att flytta en bit från stan och därmed säga upp både hus och studio. En annan hade precis börjat en renovering av sitt hus, men pausade alla arbeten och svettas nu över att en vägg i huset saknas.

Ändå är alla överens om att Kalifornien inte ska öppna upp för normalt leverne ännu. Helst inte på mycket länge. Ifall människor började röra sig som vi gjorde innan covid-19 skulle en andra, mycket värre, våg av viruset inte låta vänta på sig. Det är här jobbigt, men ändå det enda alternativet.

En absolut majoritet av Kaliforniens invånare är överens om att vi helt enkelt måste bita ihop och vänta ut viruset, men det finns också de som tycker det är dags att leva som vanligt. Av nyfikenhet gick jag med i en Facebookgrupp som jobbar för att öppna upp ekonomin och blev, trots att jag var förberedd, lite chockad över den aggressiva jargongen där.

Gruppen har knappt 90 000 medlemmar, en majoritet är för en friare vapenlagstiftning, kommer att rösta på Donald Trump i höstens presidentval och motsätter sig vaccin. En tråd med bara en timme på nacken och 400 kommentarer handlar om hur man ska agera ifall Kalifornien gör ett framtida vaccin mot covid-19 obligatoriskt. Redan nu är vissa vaccin obligatoriska i skolor i Kalifornien. Än så länge kan man som vaccinmotståndare hävda att ens religion inte tolererar vaccin och få dispans, men man överväger nu att ta bort detta undantag

Jag antar att det är bra att ibland spräcka sin egen bubbla och höra vad andra tycker. Det är ändå trösterikt att en övervägande majoritet än så länge vill vänta med att gå tillbaka till ett normalt som inte längre är det normala vi är vana vid.

Hälsningar från LA,

Peppe