Brev från Amerika

Kära läsare,

min man gick på basket med en god vän. Hemmalaget Lakers spelade mot nåt annat lag. Jag lyssnade inte så noga. När Magnus kom hem sa han att platserna låg nere på golvet och att det var en spännande match. Följande dag insåg jag att han suttit med ett gäng Kardashians, Kanye West, Leonardo DiCaprio och flera andra. Jag blev uppspelt, min man ryckte på axlarna.

Det är ett problem jag tampas med. Jag tycker att det är extremt pinsamt med andra som namedroppar och anstränger mig så jag nästan spricker för att inte göra det. Oftast kan jag inte hålla mun. Ibland försöker jag på ett snyggt sätt, liksom i förbifarten, nämna om festen jag var på och baka in kändisarna (nästan alltid svenska) jag fick prata med i en liten anekdot. Det är alltid tydligt att jag bara berättar historien enbart för att kunna nämna vissa specifika namn. Min man himlar med ögonen bredvid mig.

Det idiotiska med namedropping är att ingen blir imponerad, det blir bara ett fåfängt försök att själv åka snålskjuts på någon annans framgång. Det krävs ingen speciell intelligens eller talang i att befinna sig nära en berömd människa.

När Magnus började producera en stor podcast berättade den ena poddaren att hennes barn avskydde när hon namedroppade kändisar hon träffat (genom sitt golfproffs till man). Barnen brukade säga. ”Mom, you dropped something…” när mamman gjort en riktigt saftig namedropping. Jag vet med säkerhet att Magnus är sugen på att göra samma sak med mig.

Jag löser tillfälligt situationen genom att skriva den här texten och därmed kryptiskt förmedla att jag den här veckan har fått träffa flera Grammy och Emmy och Golden Globe-vinnare. Känns så skönt att få det sagt. Vet också att ni nu respekterar mig lite mindre.

Hälsningar från Hollywood,

Peppe