Brev från Amerika

Kära läsare,

en pappa på skolan berättade att sonens tandställning kostar 6000 dollar. Försäkringen tar en del av kostnaden. En gång. För ett barn i familjen. Resten får man punga ut med själv. Familjen funderar nu på att avboka spring break.resan till Japan och istället ge barnen tandställning. Bra för både klimatet och tänderna, men tråkigt för familjen.

I ett land där hälsovården finansieras av privata försäkringar kan man som patient aldrig vara riktigt säker på att man behöver all vård som erbjuds. Efter att jag hört om tandställningsdilemmat frågade jag mina svenska vänner här i Los Angeles om hur de sköter sina tänder. Det blev en högst ovetenskaplig utfrågning, men det var ändå intressant.

En berättade hon hur hennes tandläkare insisterar på att hela familjen ska göra ett rutinbesök minst tre gånger om året. Om inte annat så för att tandläkaren ska kunna putsa tänderna. En annan hade inte haft ett enda hål i tänderna sedan barndomen, men fick domen sju hål och en rotfyllning. När hon några månader senare konsulterade en svensk tandläkare lydde diagnosen: noll karies och ingen rotfyllning.

Man kan såklart argumentera att amerikanska tandläkare är extremt mycket mer noggranna med sina patienters munhygien, men risken finns också att de gillar en fet lönecheck och vägen till den går genom många patientbesök. Och i ärlighetens namn syns det på amerikanerna. Jag har till den grad vant mig vid deras bländvita Hollywoodleenden att det alltid tar några dagar för mig att vänja mig vid tänders naturliga färg när jag kommer till Norden.

Jag föredrar ändå alltid en tandläkare jag har förtroende för. Som får lika mycket betalt varje månad oberoende av hur många patienter som ligger i stolen. När jag sade det här åt en amerikansk kompis berättade hon om en kiropraktor hon går hos som alltid hittar nya fel på hennes rygg.

Hälsningar från USA,

Peppe