Brev från Amerika

Kära läsare,

mars är på mitt personliga plan årets sämsta månad. Den enda riktigt positiva med den här tiden på året är att min son fyller år för övrigt räknar jag bara dagarna tills det blir april. Nu argumenterar ni för att mars är den första vårmånaden, det är nu vi ändrar om till sommartid och hela Los Angeles är rosa då jakarandaträden blommar. Det stämmer i och för sig, men mars är också månaden då Magnus jobbar med tv-serien Hollywoodfruar samtidigt som han vid sidan om det jobbar med sitt vanliga jobb -att producera podcaster.

Det här leder till att jag förvandlas till en vanlig amerikansk hemmafru. Uppgifter som vi vanligtvis delar på i sann nordisk jämställd anda faller nu helt på mig. Det är jag som lagar skollunch, följer till och hämtar från skolan. Jag umgås med tvååringen, handlar mat, tvättar kläder, tjatar om läxläsning och plockar plockar och plockar.

I ett land där föräldraledighet knappt existerar och subventionerad barndagvård är en utopi har jag tusentals, nej miljontals, systrar som också utför 100m procent av det oavlönade hushållsarbetet. Jag tänker ofta på dem. Om hur jag gjort ett medvetet val att flytta från en plats där staten genom lagstiftning i alla fall i någon mån uppmuntrar till jämställdhet mellan kvinnor och män. De som är födda och uppvuxna i USA har inget val.

Ja och så fort almanackan visar april kan jag återgå till ett vanligt leverne där alla vuxna i familjen tar lika mycket ansvar för hushållet.

Hälsningar från Amerika,

Peppe