Brev från Amerika

Kära läsare,

handen på hjärtat har vår familj aldrig varit så noga med skärmtid. Ibland skäms jag över det när jag hör hur noga andra föräldrar är med tiden deras barn tillbringar framför en flimrande ruta, men hos oss har tillgängligheten inte heller gjort skärmen till en belöning. Ibland kollar och spelar ungarna på den, ibland inte. Till saken hör att när ipaden föll i golvet och inte gick att reparera köpte vi heller ingen ny. Ska det skärmas får det bli på min eller Magnus telefon och de inte alltid tillgängliga.

Helst av allt skulle jag såklart se att barnen läste. Såklart för att utveckla fantasi och läsförståelse, men också för att få den där alldeles underbara, unika upplevelsen en bra bok ger en. Den där känslan av att bara längta efter att få läsa vidare och när den högra delen av den öppna boken blir allt tunnare och lättare nästan drar man sig för att fortsätta eftersom boken då snart är slut. Den känslan unnar jag alla.

Mellan mitten av januari och början av februari ordnar åttaåringens skola ett läsmaraton. Vid sidan om de vanliga 30 minuterna ska barnen läsa själva, få en bok uppläst för sig eller själva idka högläsning. De ska vara noga med att mäta tiden och sen registrera lässtunden på en lapp från skolan. Den klass med flest lästimmar får ett pris.

I läsmaratonet ingår också tre helt skärmfira tisdagar. Om föräldrarna vill kan familjen få ett överraskningsbesök av en läspatrull som tar barnen på barn gärning läsande. Erkänn att det är lite spännande för en åttaåring då det knackar på dörren och en patrull kommer in för att försäkra sig i att det är en bok snarare än en skärm barnet sitter med. (Själv sitter en ju med Kindeln i handen både morgon, men får väl byta ut den mot en mer traditionell bok).

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe

Böcker