Brev från Amerika

Kära läsare,

när åttaåringen var fem var det dags för honom att börja kindergarten (alltså förskola, inte att förväxla med pre-school som är det vi i Finland kallar dagis). Staden är skyldig att erbjuda alla femåringar plats, men det måste inte vara den skolan närmast hemmet. Eftersom skolan som ligger närmast vårt hem och har 10/10 poäng i skolrankningen steg Magnus således upp klockan halv fem och ställde sig i kö utanför skolhuset för att säkra barnet en plats. Det gick bra och sedan dess har vi varit ytterst nöjda.

I december 2018 åkte vi till Stockholm för att ordna ett nytt visum och trots att skolan inte var speciellt förtjust över att den i dag åtta år gamla skolpojken skulle vara borta i tio dagar gick rektorn med på det. Vi packade ner böcker och andra läxor och åkte. Väl framme i Sverige visade det sig att vi skulle vara tvungna att stanna längre än beräknat. Hela två veckor. Det blev för mycket för skolan som sparkade ut barnet. Vi var välkomna att söka in igen, hälsade de.

Vi blev naturligtvis lite nervösa. En toppskola fem kvarter hemifrån är ingenting man vill förlora. I måndags stodMagnus således och hängde på låset när skolans kansli öppnade. Han hade med sig samma hyreskontrakt som när vi skrev in barnet fyra år tidigare. Och ett gott humör. Bra stämning ska man aldrig underskatta.

Lyckligtvis gick det vägen och åttaåringen är nu den nya killen i sin gamla klass. Slutet gott.

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe

skola