Brev från Amerika

Kära läsare,

Vi har kommit fram till Stockholm och trots att det inte är precis avslappnande att flyga i elva timmar med en ettåring gick det ganska bra. Medan resten av familjen anpassat sig ganska bra till jetlaggen har jag legat klarvaken och lyssnat på poddar på nätterna. Jetlag är övergående, men det är inte kul.

Det som är kul är vädret. Varmt, grönt och alla är så glada och trevliga. Att besöka Norden på sommaren är helt annorlunda än att att hälsa på i januari. Det är som om befolkningen i Norden har två personligheter: En sommar och en vinter. På vintern kan personligheten bäst beskrivas som introvert. Det är sällan man får ögonkontakt med någon och enbart den mest nödvändiga uttrycks i ord. Leenden existerar inte. Kommunikationen ligger på en minimal nivå. I Sommarstockholm, däremot, småpratar främlingar med varandra i maraffären, i lekparken och på tunnelbanan. Man ler mot vara och allt är bara ljust och trevligt. Staden badar inte bara i sol, utan också i omtanke och glädje.

Och jag fattar, det är mer motiverande att stanna upp och säga något om det underbara vädret en solig och varm eftermiddag i juni än i snöstormen med snoriga barn och halkskydd på fötterna i januari. Det är antagligen också därför Norden känns extra härlig under sommaren. Kontrasten till vintern och vinterpersonligheten blir så tydlig. Jag vet inte vilken av dem som är mer äkta, eller de är väl lika genuina båda två. Folk är inte bara en sak, utan har många sidor.

Jag njuter i alla fall för fullt och längtar efter torsdagen då jag får uppleva Sommarhelsingfors.

Hälsningar från Östermalm,

peppe