Brev från Amerika

Kära läsare,

det konstiga och charmiga med att ha flyttat från Norden till USA är att så mycket i ens vardag känns bekant trots att man aldrig egentligen upplevt det annat än genom tv och film. Som till exempel talangjakten på skolan. Barnen satsar verkligen fullt ut och uppträder med inte bara sång utan också buktalardockor, steppdanser och trolleritrick.

Mot slutet av skolåret är det också dags för de lite större projekten och på vetenskapsutställningen visar barnen upp evighetsmaskiner hot dog-grillar som fungerar på solenergi och givetvis vulkanen. En jury, inte sällan med en inbjuden kändis, vandrar runt på mässan och till slut utses en vissare som får en stor medalj och ett pris.

I åttaåringens klass har barnen blivit uppmanade att välja ett djur och bygga ett habitat för djuret i en skokartong. Vidar valde föra överraskande en sabeltandad tiger och de senaste dagarna har de vuxna i familjen klippt och limmat och försökt skapa en förhistorisk miljö i en liten pappask som en gång innehöll ett par sneakers. Det är lite kul att pyssla, men också ganska frustrerande att det så tydligt är föräldrar som står för minst 60 procent av arbetet.

Typsikt USA är det också att engagera föräldrarna så mycket som möjligt. Trots att allt sägs vara frivilligt ses det inte med blida ögon om man som mamma eller pappa inte ställer upp som assistent i klassen några gånger i månaden, frivillig på den årliga karnevalen, budar på vin under den årliga vinauktionen, klär ut sig på maskeraden eller tar sitt barn och campar ute på skolgården under maj månads great camp out.

Lyckligtvis känns det inte som en speciellt främmande kultur, en har ju upplevt allt detta på tv och film i decennier.

Hälsningar från USA, Peppe

Film, presidentvalet, Projekt, skola