Brev från Amerika

Kära läsare,

idag blev min sjuåring en åttaåring. Må vara en klyscha att tiden går fort efter att man fått barn, men det stämmer. Eller stunderna må vara långa, men åren är korta. Det slog mig att Vidar nu bott största delen av sitt liv i Los Angeles. Det var ingenting vi planerat, ett år blev två och nu snart fem. Han talar engelska bättre än svenska och speciellt när han ska berätta om hur han känner väljer han att göra det på sitt nya språk.

Vi bor visserligen i en av de liberalaste delarna av USA, men kulturen är ändå konservativare än den vi lämnade i Finland. Bara en sån sak att så många mammor är hemmafruar på grund av att det inte finns någon kommunal barndagvård. Eller att många föräldrar redan på lågstadiet drillar sina barn att bli duktiga på en viss sport så att de i framtiden kan få ett stipendium för att gå på universitet och spara hundratusentals dollar. På det stora hela oroar jag mig lite över att Vidar ska anamma den amerikanska synen på välfärd där man staten snarare håller de rikaste om ryggen än motsatsen.

Däremot finns det många saker jag älskar med den amerikanska kulturen. I dag skulle barnen presentera sina projekt från Black History Month, sju- och åttaåringarna ställde sig i tur och ordning framför klassen, utklädda till den afroamerikanska person de skulle presentera och höll sedan ett några minuter långt föredrag om Muhammed Ali, Prince, Rosa Parks, Ella Fitzgerald osv. Jag var så imponerad över barnens förmåga att uppträda.

Jag uppskattar också att Vidar alltid hälsar, säger tack och artigt småpratar med folk på restauranger, i butiker och på gatan. Att han vågar springa in på en restaurang och fråga om de serverar sliders, alltså miniburgare.  När vi är med såklart. Amerikanska barn rör sig aldrig ensamma. Stranger Danger, ni vet. Öppenheten och att se andra människor är det jag gillar mest med Los Angeles.

Jag antar att det finns bra och dåliga sidor med de flesta ställen och är väldigt tacksam över att våra barn i alla fall får uppleva Norden i två månader varje sommar.

Hälsningar från Los Angeles,

peppe

Familjen