Brev från Amerika

Kära läsare,

I dag tog jag en Lyft, som är en trevligare konkurrent till Uber, hem från en annan stadsdel. Jag beställde den bil som råkade befinna sig närmast mig och det råkade vara en så kallas shared ride, alltså en bil som plockade upp flera passagerare på färden. Att dela bil känns inte bara miljövänligare och förmånligare, ett stort bonus är också småpratet med föraren och de andra passagerarna.

Den här gången åkte jag med en kvinna som ett halvår tidigare flyttat från New York City till Los Angeles (hon tyckte L.A. var lite dyrare, men mycket härligare i klimat och arbetstakt) och en man vi plockade upp utanför Googels huvudkontor i L.A. Kvinnan jobbade som PR-person för olika cannabisproducenter och sade att Los Angeles för tillfället är platsen där ”allt händer”. Sedan Kalifornien legaliserade gräs har många stora företag (bl.a. Microsoft) investerat stort i produktionen.

Mannen som steg på utanför den upp-och nedvända kikaren som bildar ingången till Google i Venice berättade att han för sex år sedan flyttat från Chicago till Silicon Valley, att han trivdes bra där (”jag tröttnade på årstiderna i Chicago”) och nu funderade på att flytta ner till Los Angeles. Han funderade nu på vilken del av staden han skulle bygga bo i.

Här kom chauffören med i diskussionen. Han jobbade inom filmindustrin och körde Lyft och Uber medan han väntade på sitt genombrott. Han hade flyttat till Los Angeles från North Dakota för mindre än ett år sedan och trivdes mer än väl. Hans dröm var ändå att bo i Las Vegas, Miami och Los Angeles under olika årstider.

Plötsligt slog det mig. Det var jag som var veteranen. Med mina snart fem år i staden var det jag som kunde tipsa de andra om stadsdelar, restauranger och hur man undviker trafikstockningar. Det kändes stort, som en milstolpe.

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe