Brev från Amerika

Kära läsare,

Hur ser en alldeles vanligt ut för en småbarnsfamilj i Santa Monica, undrar ni kanske nån gång. Nu ska vi få höra . Vanligtvis får babyalarmet igång kring klockan sex. Och då menar jag bokstavligen att det är ettåringen som agerar alarm. Den ena vuxna (oftast jag) masar mig upp ur sängen och umgås med ettåringen medan jag kokar kaffe och väntar på att klockan ska bli sju då resten av familjen ska stiga upp.

Sedan blir det frukost, äggsmörgåsar eller någon enstaka gång syltmackor, tandborstning och påklädning. I samband med frukosten kan det vara bra att uppdatera sig på vad som hänt i världen och då funkar New York Times podcast ”The Daily” perfekt. Kvart över åtta bär det av mot skolan. Det tar bara tio minuter att promenera upp till lågstadiet där sjuåringen går. På vägen hem kan man stanna vid ett kafé, småprata med andra föräldrar och kafégäster, och sedan traska hem igen.

Aktivt arbete pågår i några timmar då ettåringen passar på att ta sin förmiddagslur, sedan blir det lunch och resten av dagen turas vi om att underhålla barnet så den andra kan få jobba lite. Tjugo i tre promenerar oftast hela familjen upp till skolan igen och då det ringer ut 14.50 möter vi sjuåringen. Varje eftermiddag ska han göra läxor i ungefär tjugo minuter och läsa lika länge. Skolan är väldigt noga med att alla barn läser varje dag.

När läxor och städning är överstökat kan det bli baseballträning, träff med kompis eller annan aktivitet som innebär att den ena föräldern är tvungen att skjutsa eller följa. Vid sju är det samling vid middagsbordet och om allt går väl läggdags kring halv nio. Tandborstning och högläsning. Den förälder som stigit upp vid klockan sex har inte många timmar kvar av vaken tid.

Förutom just den här veckan då vi har gäster från Finland och alla rutiner kastas om och byts ut mot valsafari, tacos i Echo Park, stand up i West Hollywood, lunch i Malibu och andra turistaktiviteter. Vi får kavla upp ärmarna och jobba mer nästa vecka.

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe