Brev från Amerika

Kära läsare,

i skrivande stund sitter jag i en hotellobby i West Hollywood. Utanför vårt hus i Santa Monica förnyar man elnätverket vilket i praktiken innebär strömavbrott mellan åtta på morgonen och sju på kvällen. För en frilansande journalist med stort behov av internet är det ohållbart. Således packades babyn in i bilen och hela familjen (förutom skolbarnet) åkte till Hotel Mondrian på Sunset Boulevard för att äta lunch och utnyttja hotellets wifi.

Medan jag skriver detta står två kvinnor ur personalen och leker med Majlis, elva månader. De vinkar och småpratar och kan inte sluta säga att hon är gullig. Hon får gurkbitar att tugga på och alla gäster som passerar henne vinkar och ler. En del frågor oss om de får leka lite med Majlis och gör miner som får henne att kikna av skratt. Motsvarande hade aldrig skett i Finland. I Finland har man en mycket mer reserverad inställning till småttingar. Min erfarenhet är att det är få restauranger som välkomnar barnfamiljer med öppna armar. Inte sällan känner man sig mer som ett problem än som en gäst när hela familjen ska äta middag.

Jag slutar aldrig förundras över hur ovänligt systemet, på en samhällelig nivå, är i USA är gentemot barn och familjer och hur vänligt och generöst det är i Finland. Medan amerikanerna verkar älska barn på en gräsrotsnivå har få än så länge ett intresse av att betala skatt som finansierar föräldraledighet, dagvård och skolor på en federal nivå. Där får var man (kvinna) sköta sig själv. I Finland är man inte speciellt förtjust i andras barn, men bidrar till en grundläggande välfärd.

Om jag måste välja, väljer jag det finländska. Det amerikanska systemet där dagvården kan kosta flera tusen i månaden och det i vissa stater finns noll föräldraledighet bibehåller ojämställdheten och klassklyftorna i landet. Det gör att kvinnor tvingas stanna hemma och bli ekonomiskt beroende av sina män. Att förmögna familjer kan sätta sina barn i dyra elitskolor som gör det lättare för ungarna att komma in på prestigefyllda universitet och i sin tur bli höginkomsttagare. I Finland kan vi ännu vara stolta över åtminstone en strävan efter ett jämlikt samhälle. Det sagt gör det mig glad varje gång jag ser folk göra tokiga miner mot Majlis och sen komma fram och säga att vi har världens gulligaste baby.

Hälsningar från West Hollywood,

Peppe