Brev från Amerika

Kära läsare,

I slutet av 1990-talet var Paris Hilton en av de kändisar som i Los Angeles lanserade knähunden som accessoar. I tiderna var hunden vid sidan om att vara människans bästa vän också vakt, jakt och annat bruksdjur, men nu blev den också en modedetalj i stil med Louis Vuitton eller Hermes-väskan. Hilton bar med sig sin chihuahua vart hon än gick och behandlade den som en levande accessoarkompis.

I dag är det ovanligare i L.A. att inte ha hund än att ha det och många ser, tyvärr, fortfarande hunden som en modegrej. Hundar kan till och med köpas som man shoppar väskor. Det är inte ovanligt att man ser ett gäng valpar tumla omkring i ett skyltfönster. Söta som bara den och meningen att locka till ett spontanköp. Springa in på lunchrasten och komma ut med en liten Fido.

Många köper hund, tröttar och lämnar den sedan vind för våg eller, i bästa fall, lämnar in den till ett härbärge för hemlösa djur. Som folk gör med saker de tröttnat på. Det har gått så långt att man i Kalifornien, som första stat i USA, överväger att stifta en lag som helt förbjuder djuraffärer att sälja hundar som kommer från annat än härbärgen för hemlösa djur och djurrättsorganisationer. På så vis skulle staten kunna minska antalet övergivna djur på stadens gator.

Hur man tar hand om djur och vilket värde man tillskriver dem är en kulturell fråga och handlar till stor del om lagstiftningen kring dem. Ser man djuret som en levande varelse som känner smärta, oro, välbefinnande och glädje eller finns djuret enbart till för att tjäna människan. Om vi lämnar mejeri-, ägg- och köttproduktionen för en annan diskussion, handlar det på en individnivå om kunskap. Att ta reda på hur man tar han om en hund, katt, kanin, orm eller annat djur innan man införskaffar det. Och att vara beredd att binda sig till den här levande varelsen så länge den lever.

I dag bor Hiltons alla hundar i en rosa tvåvåningsbyggnad med kristallkronor, soffor och rosa interiör, på kändisens egen gård. De bor antagligen bättre än en stor del av stadens mänskliga invånare. Jag tvivlar inte på hundarnas välmående, de har antagligen sin egen personal. Däremot kan man ju fråga sig om det allra bästa för hundar är att bli behandlade som en blandning mellan accessoarer och människor, istället för just hundar.

Hälsningar från LA,

Peppe