Peppe bloggar om livet på västkusten

USA

Fake it til you make it i La La Land

14 Sep , 2017, 01.34 peppe

 

Kära läsare,

en av Los Angeles sämsta sidor, vid sidan om segregeringen och trafiken, är priset på boende. Förutom att bolån och fastighetsskatt är svindyra är hyrorna också astronomiska. För en tvårummare låg medianhyran i augusti på 2900 dollar i månaden. Dyrast är det att bo i Hollywood Hills där medelhyran ligger på drygt 4400 dollar i månaden, Westwood, Bel Air kommer inte långt efter och i Venice är medianhyran för en tvårummare knappt 5000 dollar. Längst nere på listan ligger Watts oh Boyle Heights. Kompisar från Sverige betalar 4500 dollar för en tvåa i Santa Monica, den ligger visserligen ett stenkast från stranden och är omgiven av trendiga kaféer, men med bara en inkomst i hushållet är det en ganska saftig summa att betala.

Medianinkomsten per hushåll i staden varierar stort. I Bel Air ligger den på feta 207,938 om året, i Hidden Hills på 203,199, i Malibu på 138,215, Koreatwon 30 558 och i Downtown på 15 003 dollar om året. Efterfrågan på en bostäder är långt mycket högre än utbudet och bristen på förmånligt boende är akut. Enligt Los Angeles Weekly behöver staden minst 300 000 nya bostäder. Just nu räknar man med ungefär 60 000 hemlösa i Los Angeles.

Hur gör folk som inte tjänar storkovan? De jobbar två jobb, kör Uber och Lyft och lever lite över sina tillgångar. Det där med att leva över sina tillgångar verkar vara oerhört vanligt i alla samhällsklasser i Los Angeles. Också de som tjänar mycket justerar sin livsstil så den är snäppet för extravagant. Många tror på fake it til you make it att köra dyra bilar, ha dyra klockor och bo dyrt leder till att man en dag verkligen har råd med det. Få tänker på att spara.

Vad är det då som får folk att jobba halvt ihjäl sig och belåna sig till öronen bara för att bo i Los Angeles? Jag har inget rakt svar på saken, men jag kan skriva att det finns något magiskt med den här platsen. Den vackra naturen, utbudet på att man kan tänka sig, de varma och öppna människorna och klimatet. Jag gråter visserligen en skvätt den första varje månad och checken på månadens hyra ska lämnas i. Resten av dagarna är jag lycklig över att få bo här.

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *