Brev från Amerika

Kära läsare,

Om ni tycker att Norden borde sätta in en högre växel för att uppnå jämställdhet ligger USA ljusår efter. Det händer visserligen saker i USA. Allt fler teknologiföretag erbjuder betald föräldraledighet för sina anställda, bland annat Facebook, Netflix, Google och Etsy uppmanar både mammor och pappor att stanna hemma med sina nyfödingar. Och nu senast verkar den här jämställdhettrenden också ha nått ett av de mest konservativa yrkesgrupper man kan tänka sig, nämligen juristerna. Advokatbyrån Winston & Straw i Chicago erbjuder en könsneutral föräldraledighet på 20 veckor. Inte mycket i en nordbos öron, men ärligt talat är vi inte så himla bra heller. Det vi kallar föräldraledighet hemma i Finland är i praktiken en moderskapsledighet. En försvinnande liten del av papporna är hemma mer än några veckor och på sommaren, då mamman också är hemma.

Kalifornien är en av de liberalaste, om inte den mest liberala staten, men här råder ändå en stark tro på en binär könsuppdelning. Man vill verka öppen, men i praktiken lever uppfattningen om att det finns bara två kön och de är olika starkt kvar. Här tror fortfarande många att flickor och pojkar är till naturen olika väsen med olika karaktärsdrag och egenskaper. Att de måste använda olika sorters kläder och färger redan som små babyn och att de är intresserade av olika saker. På sexåringens baseballklubb WitheSox, som officiellt är öppen för både tjejer och killar, finns det till exempel inte en endaste flicka. Det samma gäller alla de lag som Withesox spelar emot varje lördag morgon. Bara killar. Det skojas också mycket om vilken pojke som är kär i vilken flicka i klassen. Det räcker tydligen att två barn av olika kön ska leka med varandra för att det ska kallas kärlek. Vänskap över könsgränserna tycks vara ett obekant begrepp.

Men det finns ljuspunkter. Sexåringens hade en playdate med sin bästis Conor och jag passade på att prata med hans mamma. Hon berättade att Conor hade frågat om man får gifta sig med vem som helst man tycker om när man blir stor. Mamman hade svarat att det får man, så länge det inte är någon från den egna familjen. Då hade Conor frågat om han får gifta sig med sexåringen. Här höll jag andan, hur skulle mamman svara? Till min stora lättnad log hon och berättade att hon hade sagt att Conor så gärna får gifta sig med Vidar, så länge båda vill.

Greetings from America,

Peppe