Brev från Amerika

Kära läsare,

här i Los Angeles älskar folk verkligen sina djur, men ofta på ett lite annat sätt än vi gör hemma i Norden. Det är länge sedan jag slutade överraskas av damer, alltid damer, som kommer skuffande på en barnvagn med en liten hund i. Nu för tiden är det faktiskt mer ovanligt att se en person röka cigaretter än skuffa på hund. Många hundar lever verkligen The American Dram, de kommer  från gatan och får plötsligt allt de vill ha.

Alla verkar för övrigt ha hund här, de flesta adopterade från olika hundhärbärgen och i nästa helg ordnas stans största pet adoption. För bara 10 dollar kan man åka hem med en ny familjemedlem i baksätet.

Det går också att få tag på en hund alldeles gratis. Min ridlärare berättade hur hon en morgon vaknat av att det gnydde utanför hennes ytterdörr och att det låg en tilltufsad liten hund där. Först visste hon inte vad hon skulle göra, men efter att ha ringt runt till hundhärbärgen i närheten fick hon veta att hunden, Debbie, rymt och att hon gärna fick behålla jycken.

Och på tal om stallet fick jag i dag en inbjudan till min första baby shower –för en häst. För er som är obekanta med konceptet ”baby shower” kan jag berätta att det är en slags fest för en blivande mamma. Vänner och väninnor dyker upp med presenter och tårta, man pratar om det nya livet som förälder och gissar babyns kön. Den nyblivna hästägaren som bjöd in mig på sin horsehower (inbjudan var avec) sa att eftersom hon inte har någon baby, vill hon fira sitt nya liv som hästägare. Låt folk säga vad de vill. Och vem är jag att klaga, tvärtom borde man väl hylla folks uppfinningsrikedom i festligheter.

Greetings from America,

Peppe