Brev från Amerika

Kära läsare,

I dag tänkte jag skriva lite om feminism. Jag tror på att hålla ihop, hålla varandra varandra om ryggen när det blåser och komma ihåg att ensam sällan är starkt. Det går att tycka olika om tillvägagångssätt, men ändå jobba mot samma mål. Jag tror också på att våga vara kritisk och se skillnaden mellan person och projekt. Och att håna inte är synonymt med att kritisera.

För ett par dagar sedan skrev den svenska utrikeskorrespondenten Jenny Nordberg en kolumn i Svenska Dagbladet där hon undrade vad alla feminister gör för kvinnorna i Islamska Staten. Nordberg skriver om det strukturerade sexslaveriet som IS skapat och om hur att våldta en otrogen för en IS-kämpe närmare gud.

”Drygt 3000 yezidier hålls fortfarande som slavar hos IS, och åtskilliga andra etniciteter i Syrien och Irak har fått se sina döttrar, hustrur och systrar försvinna för gott.IS skryter öppet och förtjust om hur väl systemet fungerar. Att få misshandla, våldta och sälja barn är också ett viktigt argument i rekryteringen: Det är så lockande att det drar till sig män från hela världen.”.

Sen går det som det brukar på sociala medier. Twitter bubblar och spottar ut åsikter medan gammalmedia hakar på. Det konstiga är att trots gnabbet verkar alla vara överens om grundtesen i Nordbergs kolumn: IS är vidrigt och vi måste agera.

Det som är problematiskt att är Nordberg uppmanar den, i motsats till IS, mycket breda och blandade gruppen ”feministerna” att göra någonting. Feministerna är nämligen ingen organisation eller skattefinansierad myndighet. Ideologiskt är feminister visserligen en motpol till IS, men det är konstigt att peka ut just en grupp som specifikt ska organisera sig mot en terrororganisation. Feminister är helt enkelt personer som förstår att världen vi lever i ännu inte är jämställd, men vill att den ska bli det. Om du till exempel tycker att kvinnor och män ska få lika lön för lika arbete, att förälderns kön inte ska ha någon betydelse i vårdnadstvister, att flickor och pojkar är lika värdefulla och alla ska ha samma möjligheter och skyldigheter oberoende av kön är du feminist.

Ibland känns det är lättare att peka på eller rent av kritisera de som som redan jobbar för en bättre värld, istället för att inkludera de som inte gör någonting alls. I värsta fall man man läsa Nordbergs text som att IS-terror bara är en angelägenhet som berör folk som kallar sig feminister. De andra kan fortsätta äta chips och kolla på Netflix. I bästa fall noterar man att hon också nämner Sveriges feministiska utrikesminister och moderatkvinnornas webbsida. De är i alla fall politiker och organisationer, alltså etablissemanget, men utgångspunkten att våld mot kvinnor endast är en fråga som kvinnor ska engagera sig i finns fortfarande kvar.

Nu är Nordberg givetvis själv feminist och gör själv verkligen något för utsatta i världen. Vid sidan om sitt journalistiska arbete som utrikeskorrespondent har hon också skrivit boken ”The underground girls of Kabul”. Nordberg är smart, välformulerad och trovärdig. Trots att jag tycker att just den här kolumnen kanske missade målet kommer jag att fortsätta att läsa hennes texter. Man kan nämligen kritisera ett verk, utan att förkasta personens alla tidigare projekt och person.

Greetings from America,

Peppe