Brev från Amerika

Kära läsare,

Vi har lämnat Helsingfors och är tillbaka i Stockholm. På måndagen reser vi vidare till Los Angeles och så var den här nordiska sommaren slut för vår del. I Helsingfors slogs jag av hur glada och öppna människorna var. När vi senast besökte huvudstaden rådde midvinter och Helsingfors befolkades av ett tyst, stressat och blekt folk. Många undvek ögonkontakt och få bemödade en med ett hej. Nu hälsade leende människor i trappan, servicen på restauranger och hotell var lika trevlig som den i Los Angeles och alla var lite vackrare och gladare. Åtminstone på utsidan.

Finland är lätt bipolärt. På vintern tvingar det dystra klimatet folk in i sina hem och sig själva, men så fort vårsolen börjar titta fram och det finns en chans att sätta sig på en uteservering övergår den tystlåtna vinterpersonligheten till den öppna och glada sommarpersonan. Jag gillar sommarfinländaren mer, men förstår givetvis också vinterpersonligheten. Det är svårt att vara glättig då man inte sett solen på flera veckor och möts av snöblandat regn så fort man sticker näsan utanför dörren.

Kanske ett folks kollektiva personlighet handlar mindre om kultur och mer om klimat. Vad vet jag.

Hälsningar från Stockholm,

Peppe