Brev från Amerika

Kära läsare,

I dag besökte vi Vidars framtida skola för att presentera kindergarten för honom. Det var mycket gulligt, men kändes också stort. På hösten har vi ett skolbarn. Vad säger det egentligen om oss? Jag har alltid föreställt mig att folk med skolbarn är, liksom, mognare. Inte som Magnus och jag som är, liksom, helt vanliga barnsliga människor.

Här i USA börjar barnen kindergarten som femåringar (något som bäst översätts med förskola i Finland). På Roosevelt Elementary School har varje klassrum en egen liten gräsplätt och barnen sitter utomhus och äter sin lunch. I en timme fick Vidar sitta med sina blivande klasskamrater medan vi föräldrar samlades för att höra om skolans öppettider och regler. Vi satt givetvis utomhus. De flesta mammor hade stort, långt hår, läppstift, stora solglasögon och högklackade. Ordförande för föräldraföreningen ursäktade sig för att hon var klädd i vita Uggs. Hon hade glömt bort att det var i dag hon skulle prata inför kindergartenföräldrarna. Männen hade shorts eller jeans och t-shirt.

Vice rektorn rekommenderade oss mammor och pappor att förbereda barnen på skolgången genom att införa regelbundna tider, att tillreda lunchlådor (det finns en skolcafeteria där barnen kan köpa lunch för tre dollar portionen) och lära dem om något som hon kallade ”personal space”. Att inte komma för nära andra barn, utan föreställa sig att alla levde i bubblor som inte fick spräckas. Mycket samtida och relevant med tanke på vad man talade om i Finland efter riksdagsvalet. Vi fick också höra att det lönar sig att dyka upp den första skoldagen den 20 augusti, annars ger skolan kanske bort barnets plats. Det finns nämligen en kölista. En vecka före skolan börjar hälsar rektorn alla barn välkomna genom att skaka hand med dem och ge dem en lollipop. Också barn som inte ska börja i Roosevelt lär planka in på den här tillställningen.

Skolan är för övrigt gratis, men tar också gärna emot donationer. Dessutom ska barnen ha med egna kritor, papper, post-it-lappar, limtuber och suddgummi. När det gått en timme och barnen rusade ut på gården gick vi i sann amerikansk anda över gatan för att äta yoghurtglass med en annan finländsk familj.

Var så goda för redovisning.

Greetings from America,

Peppe