Brev från Amerika

Kära läsare,

Här i Kalifornien röker nästan ingen cigaretter, men väldigt många puffar gräs. Under en vanlig kvällspromenad går man ofta in i ett moln av weed. Att röka lite gräs är inte så annorlunda från att ta ett glas vin. Inte något att höja på ögonbrynen åt. En annan sak som skiljer sig från Finland är attityden till husdjur. Alla har hund här. Vi hundlösa är en anomali. Det är nästan nåt skumt med oss. Folk köper hundar från fina uppfödare, men plockar också spontant med sig en valp på farmers market eller en adopterar övergiven hund från ett av alla de centrum som tar han om de djur folk tröttnat på.

Ofta är hundarna inte speciellt stora och folk tar med sig dem överallt. De riktigt små skuffas i små barnvagnar (hundvagnar) och runt stan finns det hundhotell, hundmassage, hundfrisörer och alla andra tänkbara servicepunkter för människans bästa vän. En stor del av restaurangerna ser djuren som en naturlig del av klientelet och de som inte accepterar hundar brukar ändå ha fyrfota gäster i form av ”terapihundar”. Terapihundar är hundar som följer med och lugnar ner sina nervsvaga ägare. De har ett certifikat från en psykolog som bekräftar mattes eller husses behov att ständigt hundsällskap.

Grupptrycket gjorde att vi för någon månad sedan funderade på att skaffa en fyrfota vän, men besinnade oss i sista minuten. En hund kräver trots allt motion, uppfostran och någonstans att bo medan vi reser. Och som nordisk hundägare känns det som ett större ansvar än vad vissa av amerikaner verkar inse. Överväger att adoptera en kanin istället.

Greetings from America,

Peppe