Brev från Amerika

Kära läsare,

Jag har skrivit om det förut, men det tål att upprepas: Kalifornien lider av en extrem torka. Sin vana trogen har amerikanerna inte nöjt sig med att kalla torkan för någon mindre bombastiskt än MEGATORKA. Kalla det vad man vill, detta är ett stort problem. Mest vatten slukar inte simbassänger, törstiga joggare eller sprinklers (fast de nog hjälper till), utan odlingar. Tre fjärdedelar av hela USA:a frukt och grönsaker kommer från just Kalifornien. De produkter som kräver mest vatten är mandlar och biffkor.

I Wired läste jag om två forskare från University of Twente i Nederländerna (roligt nog det universitetet jag gick på när jag som ung Erasmusstudent landade i den lilla staden Enschede för att läsa statsvetenskap) som hade undersökt hur mycket vatten det krävs för att producera olika plantor. Bor man i Kalifornien kan man enligt forskarna med gott samvete äta sallad, morötter, tomater, spenat och Los Angeles-bornas älsklingslivsmedel grönkål. Är man sugen på bär och frukt kan man smälla i sig jordgubbar, grapefrukt och honungsmelon. Tyvärr hamnar godingarna sparris, avokado och körsbär på den svarta listan av törstiga växter. Men jämför med att äta kött är egentligen alla frukter, bär och grönsaker vattensnåla produkter. Att föda upp djur kräver nämligen massvis med vatten. Det handlar givetvis inte om att djuren dricker för mycket vatten, utan om alla grödor som odlas, och kräver bevattning, som djuren äter. Även om man struntar i djurs lidande är det med andra ord solidariskt att inte äta kött i Kalifornien.

Förra veckan pratade alla om hur mycket vatten Kaliforniens mandelodlingar kräver. Men efter lite forskning visade det sig att valnötter är minst lika törstiga. Och jämfört med att äta djur är nötterna mycket mer vattensnåla.

Greetings from America,

Peppe