Brev från Amerika

Kära läsare,

Medan jämställdheten i mitt eget hemland Finland inte gjort några framsteg, åtminstone på basen av  det senaste riksdagsvalresultatet, står USA inför ett gigantiskt kliv in i modern tid. Hillary Clinton ställer upp i presidentvalet. Att hon heter Clinton är på inga sätt originellt i presidentsammanhang, däremot är det helt nytt att en kvinna sannolikt (ja, jag är optimist) kommer att bli USA:s president. Dessutom en president som kallar sig själv feminist.

Medan man i Sverige på många håll insett att feminism handlar om lika rättigheter och skyldigheter, inte ett krig mellan könen, är man i här i Amerika, precis om i Finland, fortfarande skeptisk till kvinnoemancipation. Det är synd eftersom feminism handlar om något så enkelt som mänskliga rättigheter. Orsaken till skepticismen beror antagligen på att det är svårt att se sina egna privilegier.

I sin senaste kampanj 2008 då Clinton ställde upp mot Obama som demokraternas presidentkandidat valde hon att tona ner på sin kvinnlighet och istället visa att hon var som vem som helst, alltså en av männen. Åtta år senare har Clinton mognat som feminist och visar tydligt att hon vill jobba för att förbättra kvinnors livsvillkor.

Många har  kritiserat Clinton för att använda feminismen som kampanjstrategi och för att prata om ”fel” sorts feminism. Fel sorts feminism är i det här fallet ”coorporate feminism”. En mainstream-feminism som gynnar mest vita medelklasskvinnor och ser inte hennes privilegium i relation till LGBTQ-personer, invandrare, arbetarklass och andra än just normkvinnan. Den ”riktiga” feminismen ska inkludera alla. Kritiken är säkert befogad och vi kan bara hoppas att Clinton tar till sig den. Men, och detta är ett stort men, det är ändå ett stort kliv för USA om Clinton vinner presidentvalet. En kvinna som chefar över det land som gillar att kalla sig världens mäktigaste har en enorm tyngd rent symboliskt sett. Att se en kvinna på en plats där enbart män suttit förut öppnar för mer än en teoretisk möjlighet att kvinnor är jämställda och har samma möjligheter som män. Än så länge är vi långt från jämställdhet både i Finland och USA, men ju fler konkreta exempel vi får, desto mer möjligt ter det sig i yngre generationers ögon.

Greetings from America,

Peppe

PS kan vi frångå att kalla henne vid förnamn när alla manliga kandidater går efter tillnamn?